Förändring Framåt Tillsammans

Senaste nytt

Okt
14

Om medias objektivitet

Publicerad av Paula den 14 oktober, 2009 kl. 08:10

Mitt första offentliga inlägg i debatten var en artikel om media och dess objektivitet som jag fick publicerad på Newsmill ungefär samtidigt som jag bestämt mig för att gå med i Sverigedemokraterna. Detta är vad jag skrev då.

Jag efterlyser öppet subjektiva nyhetsreportage

Det verkar finnas en allmän uppfattning att medias roll i samhället skall vara oberoende och objektivt granskande. Man ska helst vara partipolitiskt obunden, neutral och befinna sig inte bara inom det politiskt korrekta, utan dessutom i mitten av detta område. Möjligtvis gör man ibland försiktiga utflykter för att, som det heter, granska. På ett sätt betraktas journalister som ett slags berättarmaskiner utan egna åsikter eller värderingar. Sin identitet ska de lämna hemma på morgonen, den hör inte jobbet till och istället stoltseras med förmågan att vara ärlig, undersökande och kritisk. Det som presenteras för allmänheten ska vara inget annat än sanningen.

Samtidigt behöver man inte leta länge innan man upptäcker hur subjektivt artiklar ändå formuleras. Redan inom svensk media hittar man enkelt flera tolkningar av samma nyhet, särskilt om man tar för vana att läsa så kallade ”fria” eller ”oberoende” tidningar. Jämför vi sedan med andra länder märker man snabbt att det kan skilja ännu mer, inte minst när man jämför artiklar som anses vara neutralt skrivna. Ett amerikanskt reportage kan i Sverige betraktas som väldigt högervinklat, medan jag är övertygad om att många amerikaner skulle kalla vår media vänstervriden.

Nu kan man visserligen hävda att internet och den allmänna globaliseringen har minskat risken för oupptäckt subjektivitet. De flesta av oss har idag tillgång till en sådan stor mängd media att missuppfattningen om oberoende inte är något problem. Alla kan hitta information som visar flera sidor av verkligheten. Medan detta kanske är sant ser jag samtidigt att möjligheterna inte utnyttjas till fullo av alla. Många kanske letar runt ett tag, men när man väl hittat kanaler man litar på stannar man ofta upp. Man har gjort sig en bild av vem som bäst levererar sanningen, och källkritiken minskar. I stället läser man artiklar, håller med och är nöjd över att det finns så bra och objektiva skribenter.

Det finns också de som hävdar att klassisk media är på väg att försvinna. Istället får vi bloggar, Twitter och Newsmill. Dessa media är självklart fantastiska möjligheter, men de saknar en viktig funktion som finns i traditionell media: nyhetsserveringen. Med fler skribenter tas fler ämnen upp. De artiklar som huvudsakligen läses är de som snabbt fångar intresse, och helhetsbilden av nyhetsflödet blir skev. Gränserna för nyhetsvärde förskjuts á la löpsedelkonkurrens. Dessutom kan massan av information i sig verka avskräckande. Det krävs mycket av den läsare som vill få en allmän bild av händelser.

Jag anser det viktigt att ha tillgängliga media som låter alla nyheter komma fram, enkelt och kort. Det finns ett behov av dagstidningar, radio- och TV-program som ger en mångfald utan att ställa krav på lyssnaren att själv uppsöka ämnet. Sedan kan internet bidra med fördjupningsmöjligheter. I stället skulle jag vilja utmana bilden av media på ett nytt sätt. Som helhet håller jag med om att media ska övervaka, granska och presentera så objektivt som möjligt. Däremot tror jag inte att man kan uppnå detta genom att låtsas vara objektiv. Tänk er istället ett nyhetsinslag med öppet subjektiva reportrar. Låt anhängare av olika ideologier beskriva samma nyhet tillsammans, i samma medium. Samma händelse kan av en reporter beskrivas som ett upplopp av missnöjda aktivister, en annan klagar på brottsliga skadegörare och en tredje kollega talar om de tappra kämparna i revolutionen. Sedan är det upp till mottagaren att tänka till och bilda sig en egen uppfattning om vad som sker.

Genom att öppet visa de åsikter som döljer sig bakom reportens namn och ansikte underlättar man för allmänheten att granska själva. Låt journalistens nya roll bli att presentera en av många verkligheter. Då kan man kanske äntligen visa den komplexitet vi kallar för sanning.

Jag efterlyser öppet subjektiva nyhetsreportage

Kommentera

  1.  

    |