Förändring Framåt Tillsammans

Senaste nytt

Mar
31
Publicerad av Paula den 31 mars, 2012 kl. 05:30

Samarbete och interndemokrati

SDU skall vara en integrerad del av den breda sverigedemokratiska rörelsen. Vårt förbund ska präglas av dialog och samförståndsanda där alla medlemmar får en möjlighet att göra sin röst hörd och bli tagna på allvar. Den löpande verksamheten skall genomsyras av god internkommunikation och breda kontaktytor mellan gräsrötter, lokalorganisationer och förbundsstyrelse. Utspel och politiska ställningstaganden från förbundsstyrelsen skall föregås av ett brett förankringsarbete.

SDU skall också vara ett förbund som präglas av kamratanda och inre solidaritet. Medlemmar som råkar illa ut på grund av sitt politiska engagemang skall kunna räkna med, inte bara ett ekonomiskt, utan också ett emotionellt och moraliskt stöd från förbundet.

 

Det är av yttersta vikt att en levande organisation erbjuder sina medlemmar en plattform för dialog, informationsutbyte och intern debatt. Förbundsstyrelsen bör därför ta initiativ till att skapa ett internetbaserat internforum, i likhet med moderpartiets SD-Net. Samtidigt bör det väckas liv i förbundets gamla medlemsbulletin Demokraten! för att skapa en regelbunden informationsförmedling inom förbundet. Förbundsstyrelsen bör också tillsätta en förbundsombudsman vars huvudsakliga uppgift skall vara att löpande bistå och hålla kontakt med distrikten, samt rapportera förbundsstyrelsens aktiviteter nedåt och distriktens aktiviteter uppåt.

För att ytterligare stärka banden mellan lokala företrädare och riksorganisation bör förbundsstyrelsen årligen anordna regionala rådslag landet över där medlemmar inom den aktuella regionen bjuds in till samtal kring förbundets verksamhet. På hemsidan bör det beredas plats inte bara åt förbundsstyrelse och distrikt utan även enskilda medlemmar ska ges möjlighet att som gästkrönikörer få inlägg publicerade. Hela förbundet ska återspeglas och alla medlemmar ska känna sig hemma i såväl interna som utåtriktade fora.

För att säkerställa att viktiga beslut förankrats nedåt i förbundet samt garantera ett gott informationsflöde ut till lokalavdelningar bör alla distriktsordföranden, precis som i moderpartiet, ges närvarorätt och yttranderätt vid förbundsstyrelsens sammanträden.

Vid alla händelser som samlar medlemmar från landets alla hörn bör aktiviteterna utformas så att gemenskapen inom förbundet stärks och goda möjligheter ges för medlemmarna att lära känna förbundsvänner från andra distrikt än det egna. Förbundsstyrelsen bör också tillsätta en kamratstödjare vars huvudsakliga uppgift skall vara att omedelbart kontakta medlemmar och aktivister som råkat illa ut på grund av sitt politiska engagemang och erbjuda dem hjälp och moraliskt stöd.

I likhet med vår danska systerorganisation DFU bör vi slå fast att SDU är en samarbetsorganisation till Sverigedemokraterna och som sådan skall verka tillsammans med partiet för att uppnå gemensamma mål. Relationen mellan moderparti och ungdomsförbund bör präglas av ömsesidigt stöd och en nära dialog. SDU skall vara ungdomens röst inom den sverigedemokratiska rörelsen och därmed bevaka ungdomens intressen i den politik som förs fram.

Tillsammans är vi starka!

Internationell samverkan

Förbundets internationella arbete skall bidra till att stärka SDU:s varumärke såväl på hemmaplan som i utlandet. Det skall framför allt sträva mot att ge SDU insyn i och inflytande över den politiska utvecklingen i vårt kulturella närområde, samt mot att ge förbundet nya insikter och inspiration.

 

Vårt förbund bör formulera klara riktlinjer för och målsättningar med förbundets internationella kontakter. Samarbete skall i första hand sökas med väletablerade och demokratiskt oantastliga nordiska eller nordeuropeiska organisationer som verkar i en politisk kultur jämförbar med vår egen. På detta sätt kan en stabil grund läggas för fruktsamma och ömsesidigt givande utbyten av erfarenheter och strategier.

Det internationella arbetet bör också i högre utsträckning samordnas med moderpartiets, av såväl praktiska som taktiska skäl. En tumregel bör vara att förbundet endast skall samarbeta med organisationer som moderpartiet har en etablerad relation till. Det ger både ökade möjligheter till möten och ett stabilt och sammanhållet intryck av sverigedemokratins relationer till omvärlden.

Vidare är det dags att höja ambitionsnivån avseende arbetet i ungdomens Nordiska råd. Den verksamhet som bedrivs i förbundets namn på denna arena bör inte bara rapporteras tydligare, utan också förankras bättre inom förbundet genom frekvent och bred intern diskussion. Inför mötessessioner bör kontakt sökas med våra nordiska systerorganisationer för att gemensamt gå igenom handlingar och dikutera ställningstaganden. Vi bör också ta initiativ till en socialkonservativ paraplyorganisation för att ytterligare stärka vår röst inom ungdomens Nordiska råd.

Ideologi och politisk skolning

SDU skall vara ett idéburet förbund med en levande ideologisk debatt och dialog. Vår ideologi och huvuddragen i våra politiska program, som skall vila på en socialkonservatism med en nationalistisk grundsyn, bör vara känd av och förankrad hos alla medlemmar.

 

Det bör snarast etableras ett forum för fördjupad idéutveckling och idépolitisk debatt inom SDU. Som ett första steg kan förbundsstyrelsen återuppliva förbundets gamla idépolitiska skrift ”Samtal i skamvrån”.

Därtill bör förbundsstyrelsen minst en gång per år, gärna i form av ett större sommarläger, ge alla medlemmar möjligheten att delta i ett visions- och idéinriktat konvent för att genom breda och tematiska diskussioner fortsätta arbetet med att utöka och förtydliga vår politik.

Vid sidan av det sakpolitiskt orienterade utbildningsmaterial som nu är under framtagande bör förbundsstyrelsen tillsätta en utbildningsgrupp som tar fram ett brett och ideologiskt orienterat material anpassat för arbete i studiecirklar. Liknande material bör tas fram för utbildning i argumentationsteknik, retorik och debattskolning.Allt material bör tas fram på såväl grundkurs- som fördjupningsnivå. Riksorganisationens utbildningsgrupp bör sedan ansvara för att utbilda särskilt utsedda utbildningsansvariga på distriktsnivå i materialet. Dessa i sin tur utbildar därefter lokalavdelningsansvariga som slutligen håller i utbildningar för medlemmarna.

Ekonomi

SDU skall bli ett förbund med en ekonomisk styrka som motsvarar den hos mindre riksdagspartiers ungdomsförbund. 2014 skall vi stå så ekonomiskt starka att vi kan genomföra en omfattande valrörelse utan att belasta valbudgeten för moderpartiets riksorganisation.

 

Förbundsstyrelsen bör tillsätta en central ekonomigrupp med syfte att finna nya, kreativa vägar för att förbättra förbundets ekonomi. Gruppen skall även bistå distrikt och lokalavdelningar i en intensifierad satsning på att erhålla kommunalt och regionalt stöd på fler orter än idag.

För att undvika att förbundsledningen återigen misslyckas med att uppfylla ungdomsstyrelsens kriterier för att erhålla statligt stöd bör ekonomigruppen aktivt ta hjälp av ekonomiskt och redovisningstekniskt kunniga resurser inom moderpartiet.

Förbundets framtoning, mediala strategi och politiska utveckling

SDU skall vara ett kämpande och aktivt ungdomsförbund som bygger en stabil grund för framtidens sverigedemokratiska folkrörelse. Förbundets framtoning gentemot omvärlden bör präglas av värdeord såsom folklighet, öppenhet, vänlighet, seriositet, ansvarstagande och politisk bredd.

Förbundet skall behålla och stärka stödet bland nuvarande kärnväljargrupper samtidigt som vi genom förändrad framtoning och en bredare politisk profil också kraftigt skall stärka vårt stöd bland de väljargrupper vi hittills haft problem att nå, inte minst unga kvinnor.

 

Förbundets fantastiska och självuppoffrande aktivism är ett av våra starkaste kort. Den skapar en känsla av samhörighet, den gör oss stolta och den gör att vi inspirerar varandra, därför måste den givetvis bibehållas och utökas. Stora marschliknande manifestationer, som i förlängningen riskerar att förstärka nidbilden av förbundet och attrahera fel sorts aktivister, bör dock reduceras till ett minimum och endast förekomma som en reaktion på väldigt extrema händelser. Istället skall ett ökat fokus läggas på skolbesök, debatter, ökad närvaro i sociala medier och fler utåtriktade aktiviteter i något mindre skala men med en trevlig och seriös inramning.

Förbundets politiska inriktning bör breddas med det primära syftet att öka stödet bland unga kvinnor. En sammanhängande strategi för hur detta skall förverkligas bör arbetas fram. Som ett första steg i denna riktning bör dock den sociala delen av begreppet socialkonservatism ges ett ökat fokus. Ett socialpolitiskt program bör arbetas fram. Djurskyddspolitiken bör breddas, fördjupas och lyftas fram i ett eget program.

Om åtgärderna skall bli verkningsfulla räcker det dock inte med att utveckla programarbetet. Socialpolitiska frågor och djurskyddsfrågor måste också få ett ökat utrymme även i förbundets kampanjer och utåtriktade material. Vid sidan av detta bör förbundet också överväga hur vi eventuellt kan driva befintliga frågor från nya perspektiv som i högre utsträckning kan tänkas nå fram till unga kvinnor.

Förbundet skall självfallet aldrig hänfalla till kvotering, men då ett ökat stöd bland unga kvinnor har en avgörande betydelse för vår framtida tillväxtspotential bör vi fundera över hur vi bäst tar tillvara de tjejer som söker sig till vårt förbund. Intensifierade ansträngningar för att utbilda, motivera men framför allt välkomna unga kvinnliga politiker, till exempel genom ett samarbete med SD-kvinnor ger oss en möjlighet att skapa de tydligare kvinnliga förebilder jag tror vi behöver för att fler kvinnor ska våga vända blicken mot vårt förbund och sverigedemokratin.

Mer kraft bör läggas på att synliggöra förbundet även i lokala medier, där möjligheten att nå ut oftast är betydligt bättre än i de stora riksmedierna. Detta kan förverkligas genom en förbättrad bevakning av och snabbare reaktioner på lokalpolitiska händelser, samt ett aktivt stöd till lokala företrädare som för första gången författar ett debattinlägg.

Förbundet bör också öka sin närvaro på skolorna genom att ta fram en strategi för hur lokala sverigedemokratiska skolgrupper skall kunna bildas över hela landet. Samtidigt bör vi intensifiera ansträngningarna för att bilda ett sverigedemokratiskt studentförbund för att nå ut till ytterligare en viktig väljargrupp, äntra ännu en viktig politisk arena och därutöver stärka och bygga vidare på vår utbildingspolitik.

Slutligen, för att föregå med gott exempel, skapa en trevligare inramning, stärka den svenska identiteten och sprida kunskap om vårt kulturarv bör SDU ha som ambition att kulturella aktiviteter skall bli en mer integrerad del av förbundets verksamhet på lokal- såväl som riksnivå.

Mar
25
Publicerad av Paula den 25 mars, 2012 kl. 23:25

Det är inte lätt att förklara alla de tankar och känslor som for igenom mig när jag först fick frågan om jag ville ställa upp till val till förbundsordförande för SDU. Visst hade jag lekt med tanken kring vad jag skulle göra annorlunda om jag fick möjligheten och hur jag skulle prioritera arbetet. Ofta hade jag också pratat om mina idéer och analyser av verksamheten med såväl personer ur sittande förbundsstyrelse som andra medlemmar och vänner. Plötsligt fick jag så veta att det jag talat om tydligen hade slagit rot på sina håll och att det nu fanns personer som ville se mig som ordförande. Tanken var på en och samma gång både spännande och skrämmande – jag var, och är, ju medveten om vilket stort ansvar det är som vilar på en förbundsordförandes axlar. Efter en tids funderande landade jag dock i det jag antagligen redan från början visste. Jag är beredd att ställa upp och föra förbundet vidare till nästa nivå, jag är redo att leda de som delar min önskan om ett levande och seriöst ungdomsförbund.

Först vill jag poängtera en viktig sak. Under Gustav Kasselstrands ledning har vårt förbund blivit mer aktivt än det var under William Petzälls tid som ordförande. Politik har tagits fram, medlemsantalet har ökat och SDU har synts i media. Detta är värt att uppmärksamma och erkänna.

Med det sagt är det ibland viktigt att stanna upp ett ögonblick och analysera vart den inslagna vägen leder. En snabb utveckling kan, om den riktas fel, föra oss längre från vårt mål. Det val som kommer ske på kongressen senare i år är mycket mer än ett val mellan två olika ordförande, det är ett val mellan två olika vägar för vårt förbunds utveckling. Vill vi vara ett ungdomsförbund som bygger en stabil grund för en bred sverigedemokratisk folkrörelse, där svenska ungdomar, tjejer såväl som killar, kan träffas, diskutera politik och utvecklas till framtidens sverigedemokrater? Eller vill vi vara ett smalt och aggressivt förbund som gör allt det kan för att synas och höras så mycket som möjligt, oavsett vilken bild av förbundet som förmedlas och oavsett vilka grupper som attraheras eller stöts bort av vårt budskap?

För mig är valet självklart. Jag engagerade mig politiskt för att arbeta för ett tryggare, svenskare och mer sammanhållet Sverige. Vägen dit går genom aktivt arbete för att bli en folkrörelse så stor att den inte kan ignoreras och så respekterad att andra partier kan tänka sig ett samarbete. Då håller inte oseriöst formulerade utspel och flirt med radikala krafter som strategi. I stället måste vi eftersträva seriositet och bredd. Vi måste tillsammans med, och inte i opposition mot, vårt moderparti fortsätta arbetet för att konkretisera hur vi skall kunna få vårt land på rätt väg igen. Vi måste visa att vi, liksom hela den sverigedemokratiska rörelsen, tar ansvar, har visioner för vårt land och har en plan för hur vi når dit.

Vi har media emot oss, det är vi alla medvetna om. Vi har också en nidbild om oss som oseriösa, missnöjda enfrågespolitiker, radikala, konfrontativa och ovänliga. När vi anpassar vår retorik och våra arbetsmetoder enbart efter vad vi tror att media i nuläget kommer att vara intresserade av att uppmärksamma måste vi vara medvetna om att detta sannolikt kommer att medföra att nidbilderna av oss förstärks. Detta i sin tur orsakar ett ökat avstånd avståndet till de viktiga väljargrupper vi ännu inte lyckats nå. Och frågan blir då: är verkligen all PR bra PR?

Givetvis ska vi kämpa för att synas. I media, på gator och torg, bland våra ungdomar ute på skolorna – överallt ska vi se till att våra idéer når ut. Detta arbete ska dock genomsyras av seriositet och saklighet, vi ska visa att vi är en kraft att ta på allvar, att vi är välmenande, pålästa, nyanserade och därigenom starka. Jag vill se ett SDU där alla medlemmar känner att politiken står i centrum, där vi livligt diskuterar olika frågeställningar och gemensamt finner den väg vi anser att förbundet bör förespråka för Sverige. Ett SDU där vi lär känna varandra och tar vara på varandras olika analyser av samhället. Ett SDU som genomsyras av en gemensam strävan att utifrån den verklighet våra medlemmar upplever ta fram en politik som leter oss rätt.

En annan sak som har oroat och upprört mig med den nuvarande organisationen inom ungdomsförbundet är bristen på kontakt inom förbundet. Alldeles för ofta har jag fått höra medlemmar berätta hur de upplever att deras åsikter inte kommer fram. Hela distrikt har känt sig ignorerade av ledningen samtidigt som möjligheterna till intern kommunikation och diskussion har varit i princip obefintliga. Detta är ohållbart för ett förbund som strävar efter att bygga en stark och bred folkrörelse. Att återupprätta kontakten mellan alla medlemmar, från nyaste gräsrot till styrelseledamöter, är en av de uppgifter jag prioriterar högst. Det är vi tillsammans som bildar SDU, inte den eller de vi valt som våra representanter.

Mar
20
Publicerad av Paula den 20 mars, 2012 kl. 08:02

Det har nu gått en dryg vecka sedan jag meddelade att jag kandiderar till posten som förbundsordförande i Sveriges bästa och viktigaste ungdomsförbund. Denna vecka har minst sagt varit turbulent.

Med både heltidstjänst och halvtidsstudier har det inte varit lätt att hänga med i allt som sagts och skrivits om min kandidatur. Under helgen blev det ännu svårare eftersom jag deltog på SD-Kvinnors årsmöte vilket gav mig en helg fylld med såväl intressanta seminarier som goda vänners sällskap. Dessutom fick jag äran att bli invald som ledamot i kvinnoförbundets styrelse, ett förtroende jag lovar att förvalta på bästa sätt.

Några saker har jag dock noterat:

Nyheten om att jag utmanar vår nuvarande ordförande har skapat mycket intern diskussion kring ungdomsförbundets nuvarande inriktning, framtoning och framtid. Detta är i grunden bra och en av anledningarna till mitt beslut att acceptera de nomineringsförfrågningar jag fått. Att så starka känslor kommit i omlopp visar dessutom att det redan innan min kandidatur funnits undertryckta motsättningar inom förbundet som behövde komma upp till ytan och diskuteras. Ju längre tid som gått och ju fler reaktioner som dykt upp desto mer säker har jag blivit på att jag har fattat ett korrekt beslut.

Från början hoppades jag att diskussionerna hade kunnat hålla sig till en saklig och konstruktiv nivå. Uppenbarligen har detta varit svårt, men det är min förhoppning att tonen efterhand skall dämpas och bli mer framåtblickande, och jag lovar att göra mitt bästa för att så skall bli fallet. Det är fortfarande många månader kvar till kongressen och det innebär att när de första reaktionerna väl fått klinga ut finns gott om tid kvar att hitta vettiga former för samtal, debatt och dialog. För mig är det självklart att ett beslut rörande hela förbundets inriktning föregås av en längre tids öppen diskussion och överläggning.

Utöver den interna diskussionen har nyheten också diskuterats flitigt i externa fora. Om denna externa debatt finns dock inte mycket positivt att säga och jag har svårt att tro att den med tiden kommer att bli mer konstruktiv. Det är uppenbart att diskussionen drivs av extrema personer och grupperingar som är fiender till både demokratin och den Sverigedemokratiska rörelsen. Dessa personer och grupperingar har uppenbarligen inget annat mål än att så splittring inom vårt förbund, något de väljer att göra genom att smutskasta mig och mina sympatisörer, via personliga påhopp såväl som egenskapade teorier om vad som skulle ligga till grund för våra ställningstaganden.

Mycket reaktioner har det alltså varit, men merparten av diskussionerna har förts anonymt eller informellt. I alla fall fram till gårdagen, då SDU Stockholm gick ut med en officiell kommentar till min kandidatur.

Att distriktet luftar sina synpunkter och öppnar upp för diskussion är någonting som jag givetvis välkomnar. Att det sker i en så upprörd och osaklig ton är dock någonting som jag beklagar. Dessutom finner jag det ytterst märkligt att gå ut med ett ställningstagande av detta slag så här snart efter att min kandidatur offentliggjorts och utan att ens ha försökt kontakta mig för att se vad det är som driver mig i mitt agerande. I stället väljer distriktet uppenbarligen att basera sina synpunkter på teorier och rykten de hört från andra håll.

Jag och de SDU:are som stöder mig kallas i uttalandet för en ”liten men fanatiskt driven grupp”. Jag kan dock försäkra att det inte finns någonting fanatiskt med vår ambition om att öppet och ärligt, men internt, lufta den kritik som finns mot den nuvarande förbundsordföranden eller med vår ambition om att ge medlemmarna ett möjligt alternativ, en ny väg till en ännu bättre framtida riktning för förbundet. Huruvida vår grupp är liten eller inte återstår att se, men om styrelsen för SDU Stockholm tror på vad de själva säger så utgör vi inget hot. Då finns det heller ingen anledning att använda överdrivna ordval, som endast riskerar att öka motsättningarna inom förbundet.

Vidare påstås det i uttalandet att jag och de som tillsammans med mig vill se förändring avser att avsätta hela den nu sittande förbundsstyrelsen. Varifrån dessa uppgifter kommer har jag ingen aning om. Jag har ingenstans uttalat mig om den saken och jag har heller inte någon sådan ambition. Visst har fler allvarliga misstag gjorts under den nuvarande ledningen, men det huvudsakliga ansvaret för detta vilar enligt min mening inte på förbundsstyrelsen som helhet utan på förbundsordföranden och dennes närmaste krets. I förbundsstyrelsen sitter flera kompetenta personer som jag har stort förtroende för och som jag hoppas vill sitta kvar och fortsätta sitt goda arbete även med mig som ordförande.

Slutligen så beklagar jag att styrelsen för SDU Stockholm inte med ett enda ord berör eller fördömer den hatkampanj som externa krafter riktat mot mig och andra förnyare, eller det faktum att intern information såsom medlemmars namn läckt ut på nätet från personer som uppenbarligen hör till distriktet. Det hade sänt ut en tydlig och välbehövd signal om att hur oense vi än må vara i diverse interna spörsmål, så sluter vi leden och stöttar varandra när externa krafter går till attack mot vårt förbund och våra medlemmar. Det är åtminstone den inställning och anda jag eftersträvar inom förbundet.

Motivet bakom min kandidatur är inte, som SDU Stockholms styrelse påstår, en fråga om ”ett visst ställningstagande i en konflikt i mellanöstern”. Det är beklagligt att Stockholmsstyrelsen bekräftar de externa angriparnas världsbild genom ett sådant påstående. Visst har jag framfört kritik även mot sakinnehållet i den nu välkända debattartikeln, som i många aspekter var illa genomtänkt, men det avgörande var snarare själva förfarandet och de karaktärbrister som agerandet före och efter publiceringen av artikeln tydliggjorde. Brister som visat sig allt tydligare även i andra ageranden, kontinuerligt under det senaste halvåret. Det är i första hand den uppvisade oviljan till förnyelse och breddning samt bristen på politiskt omdöme, strategisk analys, hänsyn till distrikten, medlemmar och moderpartiet som fått mig att utmana den sittande ordföranden och hans närmaste krets, inte deras sakpolitiska ställningstaganden.

I min förra bloggpost skisserade jag ytligt mina visioner. Jag förklarade att jag vill ersätta spontana infall med eftertanke och ansvar, toppstyre och konfliktsökande med dialog och samarbete och ytliga utspel med djuplodande politiskt arbete.

Jag kommer inom kort att lansera en ny hemsida där ni under de närmaste veckorna löpande kommer kunna ta del av mina utvecklade visioner för förbundets framtid samt mina konkreta förslag för hur vi gemensamt skall kunna bredda och förnya vår politik och vårt organisatoriska arbete.

Förändring, framåt, tillsammans!

PAULA BIELER
Förbundsordförandekandidat

Mar
12
Publicerad av Paula den 12 mars, 2012 kl. 01:27

Att Sveriges framtid står och faller med framgångarna för Sverigedemokraterna är ett faktum som alla inom partiet och dess ungdomsförbund har insett. Detta är grunden till vårt engagemang i politiken, för Sverigedemokraterna och för Sverige.

I alla politiska rörelser fyller ungdomsförbunden en viktig funktion, så är även fallet för oss Sverigevänner. Sverigedemokratisk Ungdom är den arena där framtidens sverigedemokrater kan skolas, testas och växa fram.

SDU har under årens lopp växt till att bli ett starkt förbund att räkna med och en röst som hörs i debatten. Ett intensivt arbete har bedrivits för att utöka SDU:s aktivitet i det politiska rummet  höja förbundets närvaro på landets skolor och därigenom nå ut till Sveriges ungdomar – något som har gett resultat i till exempel skolvalet 2010.

Jag menar dock att utvecklingen på senare tid, även om vissa framsteg har gjorts, lämnat en del övrigt att önska. Det räcker inte att vara det förbund som skriker högst, om vår politik inte når ut. En mer seriös och sakpolitisk inriktning, hellre än ogenomtänkta bombastiska utspel tror jag hade gett ett högre anseende för vårt förbund. I det längre perspektivet hade detta gjort SDU till en starkare politisk kraft med bättre förutsättningar att ta fram morgondagens politiker.

För att SDU på bästa sätt ska kunna agera som ett komplement till moderpartiet är det av yttersta vikt att förbundet också förstår den viktiga roll som det innehar. Det är direkt olämpligt att man idag verkar se det som en av sina huvuduppgifter att agera opposition mot moderpartiet, något man dessutom valt att göra direkt i media. Enligt mig är ett sådant beteende kontraproduktivt och det tjänar varken partiets eller landets intressen. SDU skall vara en garant för en livlig och levande sverigedemokratisk idédebatt, men det får aldrig bli ett självändamål att gå emot moderpartiet eller att använda sådana utspel som en av förbundets officiella arbetsmetoder. Ungdomsförbundet är en del av den sverigedemokratiska rörelsen och måste självklart agera därefter. Vi kämpar alla med samma mål i sikte och bör samarbeta för att uppnå dessa i stället för att aktivt motarbeta varandra.

För mig är det självklart att förbundets profil måste förändras, för att tydligt visa vilket ansvarstagande alternativ vi faktiskt är i svensk politik. Jag vet att många ungdomar i Sverige idag håller med om våra åsikter, men ändå lyckas förbundet inte i tillräckligt hög utsträckning ta vara på dessa personers kompetens, eller ens rekrytera dem till SDU. Detta blir ännu tydligare om man ser till bristen på engagerade tjejer inom förbundet.

En av anledningarna kan vara att delar av SDU:s ledning har varit allt för ivriga att synliggöra och profilera förbundet, inte sällan genom att aktivt söka konfrontation. Samtidigt har de brustit i analysen över vilka sympatisörer deras utspel egentligen drar till sig. Om det är en faktiskt brist eller ett medvetet val låter jag vara osagt. Oavsett vilket är det uppenbart att det behövs en seriös strategi för att komma tillrätta med dessa problem.

På senare tid har det tyvärr blivit tydligt för mig att förbundsledningen inte tar till sig av den kritik som förs fram. En ledning som inte lyssnar på sina medlemmar och söker förankring inför större utspel, särskilt sådana som går emot moderpartiet, missbrukar enligt mig det förtroende de fått. När jag dessutom får höra rapporter om att förbundsordföranden utnyttjar sin position för att avkräva information snarare än att bjuda in till dialog är det droppen som får bägaren att rinna över.

För ett tag sedan fick jag frågan, från flera håll, om jag skulle kunna tänka mig att kandidera till ordförandeposten. Det var en fråga jag inte funderat på tidigare, även om jag framfört kritik mot nuvarande ledning. Mitt svar blev också därefter – jag vet inte.

Allt efter som tiden har gått har jag insett att mitt svar egentligen är givet. Den riktning SDU är på väg mot idag är inte den riktning jag vill att förbundet ska följa. Jag är också medveten om att jag inte är ensam om denna åsikt. Därför har jag beslutat mig för att acceptera en nominering till förbundsordförande. I och med detta lämnar jag givetvis valberedningen omedelbart.

Det är av enorm vikt att SDU, det Sverigevänliga ungdomsförbundet i svensk politik, mobiliserar sig och intar sin rättmätiga plats som det enda seriösa alternativet för svenska ungdomar. Vi vet att vår politik räcker till, vi vet att stödet finns – nu är det dags att utnyttja förbundets fulla potential.

Mar
08
Publicerad av Paula den 8 mars, 2012 kl. 18:15

För ett par veckor sedan lanserade som bekant Sverigedemokraternas kvinnoförbund en kampanjfilm i syfte att lyfta upp hedersvåld på jämställdhetsagendan. Filmen fick, som vi hade förväntat oss, mycket uppmärksamhet och våra motståndare väntade inte länge med att formulera sin kritik. Jag fick äran att föra SD-kvinnors talan i en replik på aftonbladet.se.

SD-kvinnor: Vi ser det andra förnekar

När Grön Ungdoms Björn Lindgren kritiserar SD-kvinnors kampanj gör han inget annat än att förstärka vårt budskap.

Där vi påpekar att hedersrelaterat våld behöver särskilt fokus menar Lindgren att dagens satsningar för jämställdhet räcker gott och väl, att det är samma patriarkala strukturer som ska bekämpas. Han går till och med så långt som att säga att hedersförtryck delvis beror på vissa nyanlända föräldrars upplevda hot från det svenska samhället.

Resonemanget tycks vara att om bara svenskar blev mer toleranta skulle dessa föräldrar slippa känna ett behov av att med hot och våld kontrollera sina barn.

För mig som ung, sverigedemokratisk kvinna är det uppenbart att problemet inte är bristande tolerans från majoritetssamhället. Vi behöver inte fler åtgärder i form av råd till unga flickor att på bröllopsnatten intyga sin oskuld genom att obemärkt sticka sig i slidan. Det som behövs är att Sverige står upp för alla ungdomars rätt att själva forma sina liv. Oavsett kön och ursprung.

Ja, hedersförtryck bottnar i patriarkala strukturer, men har en helt annan karaktär än de rester av ett patriarkat som finns kvar i vårt samhälle. Därför kan vi inte heller använda samma redskap mot hedersvåld som vi använder för att finputsa jämställdheten i majoritetssamhället.

Inom kort presenterar vårt förbund ett åtgärdsprogram särskilt riktat mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vi erkänner behovet av ett sådant och visar att vi ser problem som andra politiker förnekar.

SD-kvinnor: Vi ser det andra förnekar

_____

Och om det är någon som ännu inte har sett filmen: