Förändring Framåt Tillsammans

Senaste nytt

Jun
06
Publicerad av Paula den 6 juni, 2012 kl. 10:06

Älskade Sverige

Du är vårvindar friska, aprilväder och blåsippor i backarna. Du är påskkärringar, majbrasor och studentflak. Du är vita klänningar, brunbrända ben och skolavslutningar med den blomstertid och ljuva syrener. Sommarlov på västkusten, lata dagar på stranden och att undvika brännmaneternas trådar. Du är smultron som träs på grässtrån, gräddtårta med jordgubbar och blåbär med mellanmjölk. Du är midsommarafton med färskpotatis, sill och nubbe, bad från bryggor, mellanöl och grillat. Du är sommarregn, kantareller och brandgula lönnlöv. Du är skolstart, höstrusk och kastanjer. Du är årets första frost, en ishinna på pölarna och alltför mörka morgnar. Du får mig att stå i strumplästen ute i snön en luciamorgon, för att skor låter alltför mycket i kyrkan. Du har gett mig julkalendrar, tända ljus och pepparkakshus. Du är snölyktor, snöbollskrig och blöta, kalla tår. Du är en värmande filt och en stor kopp rykande varm choklad.

Du har lärt mig att snällt vänta på min tur, att gå igenom en hel buss för att hitta ett säte jag kan ha för mig själv och att inte vilja ligga någon till last. Du har gett mig en stark tilltro till stat och samhälle, solidaritet och rättrådighet. Du har gett mig demokrati. Du är jämställdhet och jämlikhet, jantelag, återvinning och miljötänk. Du är pliktkänsla, punktlighet och byråkrati. Du har gjort att jag och mina landsmän av andra  kan uppfattas en aning stela. Du har lärt mig att hålla rätt avstånd till den jag talar med och undvika onödig kroppskontakt. Du får mig att dela på notan så att var och en betalar för sitt. Du har lärt mig att rätt ska vara rätt.

Du är öppna landskap, djupa skogar och vattendrag i varje stad. Du är den varma känsla jag får inombords när jag genom tågfönstret ser ut över rapsåkrar och betesfält med små skogsdungar mitt i. Du är mitt leende när jag åker förbi en kyrka mitt på landsbygden eller plötsligt får syn på ett kluster av röda stugor med vita knutar. Du är minnet av att ha växt upp med Madicken, Sune och Alfons Åberg. Du är att veta att vissa saker måste man göra för annars är man ingen människa utan bara en liten lort. Du är att veta att fem myror är fler än fyra elefanter och att skogen tillhör även vargar, rumpnissar och vildvittror. Du är att klaga över kompisröstande länder i Eurovisionsfestivalen, samtidigt som den egna tolvan går till Norges bidrag. Du är att delta i organiserad verksamhet – från klassråden i lågstadiet till medlemskap i facket och kvarterets grannsamverkan. Du är friluftsliv och friidrott, en jordnära folkhälsa som stärker både kropp och själ. Du är landet där lagom är bäst.

Du är mitt eviga hemland, mitt älskade fosterland och min plats på jorden. Du är min trygga hamn i livet, du är en del av min identitet. Och jag vill leva, jag vill dö i Norden!

Fiskehoddarna i Malmö, en liten men fantastisk del av Sverige

Jun
04
Publicerad av Paula den 4 juni, 2012 kl. 15:54

Imorse publicerades en på många sätt ovanlig artikel i Aftonbladet. Vanligtvis brukar rubrikerna utebli när SD slår rekord i opinionsundersökningar, men att vi går om MP och blir tredje största parti även i United Minds var en nyhet stor nog att lyftas fram. Mest uppseendeväckande var dock reporterns ordval när det gällde den obligatoriska presentationen av SD. Invandringskritiska. Eftersom det är en ovanligt nyanserad beskrivning kan jag nästan ha överseende med att epitetet finns med. Det är dock viktigt att komma ihåg att även om de nu använt ett mer korrekt ord finns fortfarande ett bakomliggande syfte i att måla ut oss som ett enfrågeparti. (Hur ofta ser vi beskrivningen ”Skattevänliga S” eller ”Kärnkraftsfientliga MP”?)

Nåväl, för en gångs skull noteras dock att det vi Sverigedemokrater kritiserar är invandringen, (även om mer korrekt vore invandringspolitiken). Twittervänstern är inte sena att uppmärksamma detta och är med rätta rädda att bilden av oss kommer att förändras. Febrilt försöker man ändra betydelsen av ordet, göra egna tolkningar och dra ofullständiga paralleller. Det är en diskussion jag hört flera gånger förut, senast på ett skolbesök för bara någon dryg vecka sen. En desperat argmentation försöker påskina att invandringskritisk betyder samma sak som invandrarfientlig. Det ignoreras helt att det är en enorm skillnad på att vara kritisk till en företeelse kontra att vara negativt eller fientligt inställd mot en grupp individer.

Detta visar dessutom på ett osedvanligt tydligt sätt hur våra ordval och formuleringar markant påverkar det budskap som förs fram. Liknande ord med vad som kan tyckas vara aldrig så små nyansskillnader kan i vissa sammanhang visa sig ha väsensskild innebörd. Inte sällan kan samma ord betyda olika saker för olika individer. Därför är det oerhört viktigt att väga sina ord på guldvåg, välja med omsorg. Inte minst då budskap förmedlas i skrift, eller till stora massor samtidigt, då möjligheten att upptäcka och reda ut eventuella missförstånd är minimal. Det kan vara svårt nog att diskutera öga mot öga med en enskild person om det visar sig att de ord som används är fyllda med helt olika innehåll beroende på vem det är som talar. Om vi inte upptäcker dessa skillnader och enas om gemensamma definitioner blir diskussionen i slutändan tom. Risken finns dessutom att det uppstår en metadiskussion kring eventuella motsägelser enkom för att formuleringar tolkats annorlunda av åhöraren än vad som avsågs av talaren.

Lika viktigt som det är att välja de egna orden är det dock att lyssna på sin motpart i en dialog. Alltför ofta låter vi våra egna definitioner, inte sällan i kombination med fördomar om den andras åsikter, leda oss till förhastade slutsatser. Den som tar sig tid att ta in vad som sägs upptäcker ofta att det finns förståeliga resonemang även hos den man anser dra fel slutsatser. Man brukar säga tala är silver, tiga är guld. Kanske vore det bättre att byta tiga mot lyssna?