Förändring Framåt Tillsammans

Senaste nytt

Jun
06

Fosterlandskärlek

Publicerad av Paula den 6 juni, 2012 kl. 10:06

Älskade Sverige

Du är vårvindar friska, aprilväder och blåsippor i backarna. Du är påskkärringar, majbrasor och studentflak. Du är vita klänningar, brunbrända ben och skolavslutningar med den blomstertid och ljuva syrener. Sommarlov på västkusten, lata dagar på stranden och att undvika brännmaneternas trådar. Du är smultron som träs på grässtrån, gräddtårta med jordgubbar och blåbär med mellanmjölk. Du är midsommarafton med färskpotatis, sill och nubbe, bad från bryggor, mellanöl och grillat. Du är sommarregn, kantareller och brandgula lönnlöv. Du är skolstart, höstrusk och kastanjer. Du är årets första frost, en ishinna på pölarna och alltför mörka morgnar. Du får mig att stå i strumplästen ute i snön en luciamorgon, för att skor låter alltför mycket i kyrkan. Du har gett mig julkalendrar, tända ljus och pepparkakshus. Du är snölyktor, snöbollskrig och blöta, kalla tår. Du är en värmande filt och en stor kopp rykande varm choklad.

Du har lärt mig att snällt vänta på min tur, att gå igenom en hel buss för att hitta ett säte jag kan ha för mig själv och att inte vilja ligga någon till last. Du har gett mig en stark tilltro till stat och samhälle, solidaritet och rättrådighet. Du har gett mig demokrati. Du är jämställdhet och jämlikhet, jantelag, återvinning och miljötänk. Du är pliktkänsla, punktlighet och byråkrati. Du har gjort att jag och mina landsmän av andra  kan uppfattas en aning stela. Du har lärt mig att hålla rätt avstånd till den jag talar med och undvika onödig kroppskontakt. Du får mig att dela på notan så att var och en betalar för sitt. Du har lärt mig att rätt ska vara rätt.

Du är öppna landskap, djupa skogar och vattendrag i varje stad. Du är den varma känsla jag får inombords när jag genom tågfönstret ser ut över rapsåkrar och betesfält med små skogsdungar mitt i. Du är mitt leende när jag åker förbi en kyrka mitt på landsbygden eller plötsligt får syn på ett kluster av röda stugor med vita knutar. Du är minnet av att ha växt upp med Madicken, Sune och Alfons Åberg. Du är att veta att vissa saker måste man göra för annars är man ingen människa utan bara en liten lort. Du är att veta att fem myror är fler än fyra elefanter och att skogen tillhör även vargar, rumpnissar och vildvittror. Du är att klaga över kompisröstande länder i Eurovisionsfestivalen, samtidigt som den egna tolvan går till Norges bidrag. Du är att delta i organiserad verksamhet – från klassråden i lågstadiet till medlemskap i facket och kvarterets grannsamverkan. Du är friluftsliv och friidrott, en jordnära folkhälsa som stärker både kropp och själ. Du är landet där lagom är bäst.

Du är mitt eviga hemland, mitt älskade fosterland och min plats på jorden. Du är min trygga hamn i livet, du är en del av min identitet. Och jag vill leva, jag vill dö i Norden!

Fiskehoddarna i Malmö, en liten men fantastisk del av Sverige

Kommentera

2 Responses to Fosterlandskärlek

  1.  

    |

  2. Kurre Halvardsson |

    Bästa Paula, Det är med glädje och stolthet jag läser dina rader. Dina struktererade tankar och åsikter gör mig mer övertygad om att med personer som du innom SD är en röst på ”vårat” parti det enda som kan rädda sveriga från total katastrof. Har nu bestämt datum för återinträde till sverige efter över 40 år arbetande i 10 olika länder med en rik erfarenhet som jag kan dela med mig.

  3. Vill inte ifrågasätta dina påståenden eller bedriva ohövlig polemik. Men för fullständighetens skull borde du kanske också ge Sverige ett erkännande för att man gett din familj en fristad undan antisemitiska pogromer.