Förändring Framåt Tillsammans

Senaste nytt

Jul
20
Publicerad av Paula den 20 juli, 2012 kl. 23:00

Som många förhoppningsvis förstod av mitt senaste inlägg har Sverige en särskild plats i mitt hjärta. Nationaldagen är en högtid vi svenskar bör ge utrymme att verkligen fira och högtidlighålla vårt land, att vara stolta, glada och tacksamma för allt vår nation har gett oss. Givetvis uppmärksammades dagen av Sveriges mest sverigevänliga ungdomsförbund, och för mig som stolt svensk och engagerad SDUare var det en självklarhet att närvara vid förbundets nationaldagsfirande.

Vad som inleddes som ett välarrangerat och högtidligt firande fick däremot en bitter eftersmak. Något som dök upp i media strax därefter och idag har aktualiserats ännu en gång.

SDUs nationaldagsfirande var en fin och trevlig tillställning där medlemmar från hela landet fick tillfälle att avslappnat umgås, äta god mat, leka lekar och lära om Roslagens historia. Framåt kvällen blev det lägereld, grillning av marsmallows och berättande av den nordiska mytologins skapelseberättelse. Vid elden delades också facklor ut som en extra mysfaktor.

Tyvärr har dessa facklor orsakat allt annat än mysiga reaktioner, då media valt att skapa nyheter av enstaka bilder från kvällen. En tragikomisk reflektion i detta är att det hela beskrivs som om fackelbränning i sig vore en barbarisk sedvänja, trots att fackeltåg och diverse manifestationer med facklor för att visa missnöje mot allsköns olika saker är vanligt förekommande i de vänsterkretsar samma media tillhör.

Jag själv har inget emot facklor när de används som extra stämningshöjare. I lågstadiet gick vi fackelåg till julavslutningen i kyrkan, vid majbrasor, lägereldar på scoutläger och inte sällan på restauranger har facklor skänkt både värme och något vackert att vila blicken på. Jag ser kort sagt facklor som fullt naturliga och mysiga attribut under kvällar runt en lägereld, inte minst då det berättas sagor om tomtar och troll.

Men när det gäller fackelbränning för politiska syften måste jag erkänna att jag får associationer till medeltiden då folkmassor istället använde facklorna till att jaga dessa troll och tomtar.  Detta får jag oavsett vem som bär på facklorna. Jag anser att den tiden är förbi då facklor är lämpliga att använda vid diverse manifestationer och menar att det finns en rad mer civiliserade sätt att visa politiska åsikter på än att vifta med brinnande påkar.

Då detta är mina åsikter och jag respekterar att andra gillar olika har jag fram tills idag inte sett någon anledning att kommentera ärendet. Men eftersom det nu dykt upp en bild där det ser ut som om jag deltar i en manifestation med facklorna har det blivit dags att göra min åsikt tydlig.

Jag anser att SDU behöver vara ett ungdomsförbund som är både nyskapande och har fötterna stadigt förankrade i den svenska myllan på en och samma gång. Framförallt måste vi arbeta med att visa att vi tar de politiska frågorna på allvar. Det får inte råda något tvivel om att SDU är ett ungdomsförbund med trovärdighet som är redo att ta ansvar för Sveriges framtid. Att provocera och försöka backa in i framtiden är inget alternativ enligt mig.

När det under nationaldagsfirandet inleddes någon form av uppställning och SDUare radade upp sig bakom Svea rikes fana, som jag dessutom inte alls anser hör hemma i mörker, valde jag att inte delta i detta. Jag lämnade ifrån mig min fackla och gick tillbaka till lägerelden, i avvaktan på att manifesterandet skulle sluta. Det är helt enkelt inte min stil att använda facklor politiskt eller hyllande. Jag behöver inga facklor i mörkret kring en svensk fana för att visa den kärlek jag känner för vårt land.

Jag har tidigare nämnt att jag ställer mig kritisk till förbundsordförande Gustav Kasselstrands ledarmetoder och ambitioner. Jag förnekar inte att han är en skicklig retoriker och att medlemsantalet i förbundet har ökat stadigt sedan riksdagsinträdet, men det krävs mer än så av en ledare. Nu har det på SDUs facebooksida i vad jag inte kan se som annat än rent provokationssyfte lagts upp en missvisande bild där jag till synes deltar i manifestationen. Eftersom det bara tog en kort stund innan jag hann ge ifrån mig facklan måste mycket tid ha ägnats åt att leta fram denna bild. Att på ett sådant sätt tvinga mig att uttala mig i detta ärende och berätta vad jag anser ifrågan vittnar om en politisk omognad som jag inte anser värdigt ett ungdomsförbund. Jag finner det sorgligt att valet kring ordförandeskapet tydligen ska bedrivas på detta sätt. Det gynnar varken ungdomsförbundet eller Sveriges framtid, vilket är vad mitt hjärta brinner för

När jag säger att ungdomsförbundet ska växa sig än starkare, bli en mer tongivande part i det politiska landskapet och framförallt hjälpa Sveriges unga att engagera sig och påverka sitt lands framtid, då menar jag det. Jag anser att ungdomsförbundet har långt fler viktiga saker att ägna sig åt än att ha som politisk ambition att provocera.

Jag arbetar för ett starkt ungdomsförbund som är trovärdigt, seriöst och ärligt. Ett förbund som presenterar en sverigevänlig, demokratisk politik och skolar framtidens ledare. I det SDU jag vill se används inga fulknep eller härskartekniker, vi arbetar i sann demokratisk anda gemensamt, alla medlemmar tillsammans. Om någon tydligt visar att han eller hon inte vill delta i ett visst sammanhang respekteras detta.

Jag anser vidare att SDU ska vara ett föredöme och låta fackeltåg och hetsiga brandtal lämnas åt dem som ändå inte har särskilt mycket att säga. SDU är Sveriges framtid, vi har långt viktigare saker att ägna oss åt och vårt budskap är alltför viktigt för att försvinna bland kaxiga men inte genomtänkta utspel av olika slag. Dessutom förtjänar vår svenska fana en mer respektfull behandling än den som gavs under SDU’s nationaldagsfirande bland brandrök i mörkret. Det är något som en sann nationalist borde vara fullständigt medveten om.

Vackra svenska troll ska inte jagas av facklor,
de är en del av svensk kultur!John Bauer 1915, illustration till Bland Tomtar och Troll