Förändring Framåt Tillsammans

Senaste nytt

Nov
02

Att ge flyktingar fristad

Publicerad av Paula den 2 november, 2012 kl. 13:09

Vid det här laget har nog de flesta av såväl sympatisörer som meningsmotståndare sett det senaste klippet från SDU-television, där Gustav Kasselstrand besöker Lia Hof – ett vandrarhem som nyligen slutit avtal med Migrationsverket om flyktingmottagande. Det dröjde inte länge från det att filmen släpptes till att reaktionerna kom och diskussionerna spårade ur.  Många var de som valde att fokusera på att det man ser är en ung mans besök på ett lyxigt och lugnt vandrarhem, inte en asylsökandes dag på ett fullt boende. I stället för att behandla sakpolitiska dilemman delades kommentarerna snabbt upp i två sedvanliga läger och debatten blev en pajkastning om vilken sida som förenklar eller förskönar verkligheten mest.

Jag kan hålla med om att det vore missvisande om någon på allvar hävdade att Kasselstrand fått prova på livet som flykting. Givetvis är hans upplevelse knappast densamma som den som väntar de asylsökande som hänvisas till gården, alla med minsta vett förstår att champagne knappast ingår i migrationsverkets avtal. Icke desto mindre kvarstår det faktum att rummet han bodde i inom kort kommer att vara temporär bostad åt asylsökande syrier. De avtal som i all hast sluts, inte minst sedan den kraftigt ökade flyktingströmmen, kan och bör med rätta kan ifrågasättas.

Jag tror att ytterst få personer missunnar flyktingar tak över huvudet medan deras ärenden hanteras. Samtidigt är det för mig naturligt att det sticker i ögonen när det inte tycks vara några problem att hitta och via skattemedel finansiera boenden åt tiotusentals asylsökande samtidigt som bostadsbristen, inte minst för unga och studenter, på många håll är akut. Att flertalet av dessa hastigt instiftade flyktingförläggningar hamnar på historiska herrgårdar eller fina hotell gör det knappast lättare att förstå politikernas prioriteringar. (Däremot blir kostnaderna för asylmottagandet snabbt mer lättförstådda.)

Ovanstående argument kan förstås anses vara förenklat, känslostyrt och självcentrerat. Ironiskt nog ofta av samma individer som för egen del för fram känslostyrda argument och tävlar i att vara mer snälla än någon annan. Men vad händer när känslorna läggs åt sidan?

Det offentliga har en begränsad mängd resurser att tillgå. Dessa resurser ska givetvis användas på ett så rationellt sätt som möjligt. Den stora merparten bör självfallet gå tillbaka till medborgarna, men samtidigt finner nog många det rimligt att en viss del går till att hjälpa medmänniskor i nöd runt om på vår jord. Vi hör till de rikare länderna, vi har en relativt hög välfärdsnivå och vi har samveten.

Det pågår just nu ett inbördeskrig i Syrien. Enligt UNHCR har hittills 340 000 människor flytt till grannländerna, 1,5 miljoner befinner sig på flykt inom landet. Hjälper vi verkligen de syriska flyktingarna bäst genom att hyra rum på hotell i Sverige så att en bråkdel av dem kan få en tillfällig husering i vårt land? Jag har svårt att se hur detta är det mest rationella valet.

De som flyr undan krig och förödelse bryr sig nog mindre om var eller hur de erbjuds trygghet än att de får en för stunden säker tillvaro. Därför borde också flyktinghjälpens mål vara att erbjuda så många som möjligt just detta. Medan svenskt asylmottagande tycks förutsätta att alla världens flyktingar mår bäst av att börja bygga ett nytt liv i Sverige lämnas tiotusentals personer i misär i eller nära oroshärdarna. Dessutom bör vi fråga oss vilka det är som erbjuds nya liv i Sverige, och vilken roll de hade kunnat spela i Syriens framtid om de i stället fått hjälp på plats, då de sannolikt hör till de mer välbärgade och välutbildade syrierna.

Min övertygelse är att det stora flertalet flyktingar hellre får hjälp att överleva och en dag återvända till samt bygga upp sina hemländer. Det är på plats våra satsningar på riktigt kan hjälpa, även om det är genom att erbjuda ett gott liv här vårt samvete enklast stillas.

Kommentera

One Response to Att ge flyktingar fristad

  1.  

    |

  2. Kurre Halvardsson |

    Invandring ställ krav på de få som kommer, få i relation till de som också behöver hjälp men inte har resurserna att komma till Sverige. Hjälpen bör fokusera på närområden där den ger större valuta för insattsen
    Invandring till Sverige bör vara begränsad med hänsyn till de som redan bor i Sverige i första hand. Andra hand vad har vi råd med utan att skära ned på andra viktiga områden.
    Svenska språket på sikt för att kunna anpassa sig till vår kultur och seder inte tvärsom. Rätten att bedriva sin religion är helt klar, men på frivillig väg. Inga statliga bidrag för någon religion. Rätten att tro på något som inte är bevisat är inskriven i vår grundlag.
    Religion är privat och eftersom vi har religions frihet skall man inte försöka påverka andra som har en annan uppfattning. Detta gäller även inom en familj där den svenska miljön har en klar påverkan. Om man har problem med detta är det ju inget som hindrar att man flyttar tillbaka till sitt land om det nu känns bättre. Alternativet är alltid anpassning till det nya landet med de seder och lagar som har funnits under många år och den ändring som gradvis sker med majoritetens inflytande.