Förändring Framåt Tillsammans

Senaste nytt

Aug
17
Publicerad av Paula den 17 augusti, 2014 kl. 13:21

Få kan ha missat gårdagens stora nyhet. När statsministern höll sitt sommartal på Norrmalmstorg tog han slutligen bladet från munnen. Det enorma flyktingmottagande vi har framför oss förutsatt fortsatt politik av idag kommer att kosta. Så mycket att det inte finns resurser kvar till politiska förslag. Fredrik Reinfeldts budskap var i princip ”Snälla, stå ut”.

Vi har på denna ledarsida och i otaliga artiklar gång på gång påvisat varför vår flyktingpolitik hjälper fler personer än den politik övriga större svenska partier förespråkar. Därför kommer jag inte skriva om detta här och nu. I stället tänker jag fokusera på valet om fyra veckor. Och hur Reinfeldts erkännande kan tänkas påverka detta.

Det första jag läste i morse var en ledare av Expressens Anna Dahlberg. För första gången på mycket länge såg jag i offentligheten någon annan än SD (och vissa cyniska nyliberaler som mer än gärna bryter ner välfärdsstaten) beskriva det vägskäl som Sverige nu står inför. Signalpolitik som förändrar flyktingströmmar eller ett flyktingmottagande så stort att vårt samhälle i grunden måste göras om.

Jag kan dock inte låta bli att undra om det verkligen räcker. De senaste åren, ja egentligen många fler än bara de senaste, har svenska medborgare konstant matats med budskapet att invandring inte kostar särskilt mycket, att våra statsfinanser klarar det utan problem och att det dessutom är lönsamt på längre sikt. Att vår statsminister fyra veckor innan valet meddelar att där finns kostnader, stora kostnader, såväl ekonomiskt som i form av ”spänningar” i samhället är för lite, för sent. Inte minst då det ackompanjeras med en bön om öppna hjärtan och solidaritet, samt en orimlig jämförelse med flyktingmottagandet i början på 90-talet. (Orimligheten lyfter Dahlberg fram på ett utomordentligt enkelt sätt i sin krönika.)

Budskap kräver ofta lång tid för att sjunka in. Upprepa en lögn tillräckligt många gånger och folk tar den för sanning. Reaktionerna efter Reinfeldts tal har varit många. Få har dock handlat om insikt gällande flyktingmottagandets kostnader. Bland borgerliga sympatisörer talas det om att vi har råd och ska fortsätta med mottagandet. Bland rödgröna talas det om att vi ha råd om vi höjer skatterna (trots att skatteintäkterna redan är större än någonsin), att Reinfeldt spelar SD i händerna och att han bara försöker smita undan ansvar för bristen på reformförslag. Nästan ingen talar om hur de problem i form av ytterligare segregation, bostadsbrist och arbetslöshet som oundvikligen följer ska mötas upp. Och bland oss sverigedemokrater är jag rädd att alltför många håvar in vinsten för tidigt. Tyngden av Reinfeldts tal har nämligen inte sjunkit in ordentligt än, och fyra veckor är en förhållandevis kort tid.

Sverige är ett fantastiskt land, och svenskarna ett fantastiskt folk. Vi är öppna, har stora hjärtan och vill gärna hjälpa och visa solidaritet. Det är vackert. När Reinfeldt appellerar till just denna sida får det inte underskattas. Därför måste vi arbeta aktivt för att visa exakt vad det var Reinfeldt sa igår. Att svensk välfärd ska stå tillbaka. Att kostnaderna för mottagande här ska tillåtas skena för att det, enligt honom, är enda sättet att hjälpa nödställda i omvärlden. Kosta vad det kosta vill.

Nej, det duger inte att tro att valet är avgjort. Vi har fått ett verktyg till, men vi måste fortfarande använda det. Om fyra veckor gäller det. Det är upp till oss nu att visa hur sann flyktinghjälp kombineras med en stark välfärd och ett sammanhållet land. Vi vet ju att det är möjligt. Det har vi vetat länge.