Förändring Framåt Tillsammans

Senaste nytt

Jun
08

En svunnen barndom, men värden att bevara

Publicerad av Paula den 8 juni, 2015 kl. 19:44

Det finns en ny matblogg i stan – och med stan syftar jag här på stora, vida internet – en matblogg jag varmt vill rekommendera till alla som gillar kvalitet och recept från grunden, eller helt enkelt vill läsa texter med känsla och redig humor. På Margit Richerts Riktig jävla mat är det ord och inga visor som gäller. Men låt er inte luras, det bjuds på mer än recept. Med associationer väckta av maträtter och tillagningsmetoder glider Richert till och från in på kommentarer kring samhället och livet i stort, vilket bara höjer nivån på bloggen, i min mening.

Hur som haver, för en dryg vecka sedan läste jag den text som fick mig att skriva denna. Jag har nog aldrig trott att jag skulle replikera på en matblogg, men inlägget Syrensaft, SD och vår svunna barndom förtjänar att kommenteras. Det är välskrivet och friställt från de alltför vanliga svart-vita beskrivningar som alltför ofta präglar diskussionen om Sveriges migrationspolitik. Och det är få skribenter utanför den sverigedemokratiska sfären som så väl fångar vad det för oss handlar om – minnen från en uppväxt vi vill kunna ge våra barn. Men ungefär där tar också samsynen slut.

Det finns i huvudsak två aspekter som förs fram i texten som jag vill bemöta. Den första handlar om att det intet finns att göra.

Jag tänker alltså inte gå in i sakpolitiska detaljer, utan vill diskutera inställningen i sig. Jag stöter på den med jämna mellanrum, i olika varianter. Det som varit hör till det förgångna, det som är idag är resultatet av en oundviklig förändring och riktningen är fastställd inför framtiden. De samhällsförändringar vi ogillar får vi helt enkelt lära oss att hantera. Med utveckling går forna dygder och värderingar förlorade, med nya kommunikationer kommer en global fri rörlighet snart vara ett faktum. Eller de exempel som Richert tar upp: tiggeri och flyktingförläggningar är här för att stanna. Vi får vänja oss, möjligtvis sörja, men inte agera. Gilla läget.

Självklart kommer samhället alltid att förändras och vissa saker gå förlorade. Men varje val vi gör – den enskilda individen i sitt privatliv, organisationer och politiker på samhällsnivå – påverkar denna utveckling. Vilka val som är de bästa och hur vi bör agera är en diskussion för sig, men att vi bör agera om att försöka bevara något vi uppskattar borde vara en självklarhet. Inte minst då det handlar om värden vi kämpat för att upprätta, såsom män och kvinnors lika värde och rätt till integritet. Men även, för den som likt jag uppskattar det, välfungerande trygghetsnät, säkra och ansvarsutkrävande rättssystem samt en god grund i livet genom tillgång till avgiftsfri utbildning. Som jag ser det är det detta, snarare än ett stockkonservativt bevarande av Sverige anno 1970 som SD strävar efter. Ett sätt att stå fast vid och bygga vidare på det samhälle generationer före oss byggt upp och som vi har fått växa upp i eller flytta till. Med en bevarad känsla av gemenskap och hemmahörande. Jag har än idag inte sett några argument för varför detta skulle vara en omöjlighet.

Det andra jag vill bemöta är resonemanget gällande ”om SD fått bestämma hade jag inte varit här”. Först två påpekanden. Ett: det är omöjligt att veta vad som hade hänt i den alternativa värld där SD styrde landet ett antal generationer tillbaka. Två: partiets politik går inte – vilket Richert tycks tro – ut på att stänga alla gränser och avslå alla ansökningar om uppehållstillstånd. Att vi skulle önska någon ett liv i ”arbetsläger i Sibirien” är helt fel.

Men även mot själva resonemanget i sig har jag kritik. Jag brukar få höra det själv ibland: ”du hade ju inte fått bo här om inte dina föräldrar fått uppehållstillstånd i Sverige”. Detta i sig är helt korrekt. Jag hade aldrig växt upp i Sverige, och kanske hade jag aldrig ens blivit till. Dock – som jag tidigare påpekat – varje val vi gör får konsekvenser. Varje ögonblick fattas beslut som gör att en individ aldrig blir till, medan en annan får möjlighet att skapas. Jag är självfallet glad att just jag blev till men det betyder inte att jag anser allt som lett fram till detta vara bra.

Därtill, vissa saker har förändrats. Antalet som söker uppehållstillstånd och erfarenheterna från de som kommer till vårt land, till exempel. Så även styrkan i vår välfärdsmodell sett till förankring hos medborgarna och möjlighet att motsvara deras förväntningar. Detta är relevant i diskussionen gällande mottagande. Inte minst då de som söker sig hit inte gör det i akut flykt till närmsta säkra plats, utan från en säker hamn till en plats där de förväntar sig möjligheter att bygga upp ett ordentligt liv.

Kommentera

One Response to En svunnen barndom, men värden att bevara

  1.  

    |