Förändring Framåt Tillsammans

Iakttagelser i samhället

Mar
14
Publicerad av Paula den 14 mars, 2011 kl. 20:17

”Kurs mot åsiktsförtryck - Förutom argumentationsteknik och antivåldsretorik studeras den svenska extremvänsterns historia, klasshat, skadegörelse, censur- och våldsbejakande politik och Vänsterpartiet. ” 

Ponera att ovanstående fanns att läsa i valfritt, partipolitiskt obundet medium. Med största sannolikhet skulle jag inte vara ensam om att reagera.  Att på detta sätt bunta ihop ett riksdagsparti med flertalet starka negativa företeelser baserat på ytliga, enskilda kopplingar och privat tyckande kan knappast ses som seriöst. Ändå hittar jag i senaste numret av Lärarnas Tidning en notis som gör just detta. Skillnaden är, föga förvånande, att det är Sverigedemokraterna som utsätts för denna oacceptabla behandling.

Det hela handlar om ett samarbete mellan Vindelns folkhögskola och Expo som denna höst anordnar en ”antirasistisk projektledarutbildning”. Under denna terminslånga kurs skall man dels öva praktisk projektledning, dels studera diverse oönskade fenomen. Och Sverigedemokraterna.

Självklart står det varje förening eller skola fritt att anordna vilka kurser man vill, så länge kursmomenten ryms inom de lagar som gäller. Att en organisation som Expo, eller en folkhögskola med förra SSU-ordföranden som rektor, väljer att fortsätta sin smutkastning av SD är inte särskilt upprörande. De har sin agenda. Det jag vänder mig emot är att en tidning som hör till ett partipolitiskt obundet förbund sysslar med en form av partipolitik. Ett avståndstagande från ett specifikt parti, genom i detta fall en hänvisning till en utbildning, kan nämligen inte kallas något annat.

Det är heller inte första gången. Genom en snabb sökning på tidningens hemsida hittar jag ett femtontal artiklar där man tydligt tagit ställning mot vårt nya riksdagsparti. Ytterligare artiklar är mer diskret vinklade, genom frågeformuleringar där man placerar SD i ett oönskat fack. Ibland tillåts rena lögner om partiets politik stå oemotsagda och slå rot. Det finns artiklar om SD som skrivits utan att någon representant för partiet fick komma till tals.

Jag har full förståelse för att ett fackförbund, som ju är och ska vara politiskt aktivt, har sina egna åsikter och för fram dem. Och en sak vore att i sakpolitiska frågor hävda sitt motstånd eller inta en avståndstagande ställning. En helt annan är det dock att förkasta ett parti i sin helhet, baserat på sina egna fördomar och ”fakta” som levereras från allt annat än objektiva källor.
_____
Ovanstående text är ett inlägg från min gamla blogg, en blogg jag skapade mitt under brinnande valrörelse i en naiv tro att jag skulle ha tid att skriva regelbundet. Så blev inte fallet, studier och politiskt arbete kom i vägen. De två inlägg jag ändå publicerade känner jag ett värde av att flytta över hit, som exempel på samhällsreflektioner från en fritidspolitiker.

Sep
06
Publicerad av Paula den 6 september, 2010 kl. 23:12

En sak jag alltid funnit fascinerande är hur lätt det är för människor att inte inse sin egen dubbelmoral. Rökande läkare, militanta fredsaktivister, skattefifflande (S)-politiker. Sedan jag valde att engagera mig politiskt finns det dock en sorts hycklare jag stött på oftare än andra. De finns överallt, stoltserar med sina fina åsikter men kan inte tänka längre än vad de lärt sig utantill. Att vi sverigedemokrater egentligen är rasister med en välplanerad hemlig agenda. Att invandring ovillkorligen är lönsamt. Att ”det enda ursvenska är barbariet” och att mångkulturen är räddningen.

Dessa människor brukar vara snabba att framhäva hur toleranta och fördomsfria de är. Men när det kommer till att hantera vår närvaro tycks de egenskaperna lika snabbt försvinna. Då har man rätt att störa sig på andras (vår) existens. Då är det inte intolerant att samlas för att skrika glåpord eller säga åt en grupp oliktänkande (vi) att försvinna. Då är det helt ok att lägga ord i vår mun och förutsätta synsätt, värderingar och åsikter. Bär en blåsippa på kragen och det spelar inte längre någon roll vad du säger. De tre vanligaste argumenten jag som sverigedemokrat fått höra är nämligen: ”du ljuger”, ”det vet väl alla” och ”du har blivit hjärntvättad”.

Just idén om hjärntvättning får jag höra extra ofta då jag själv har utländsk bakgrund. Det är tydligen lättare att tro att någon som valt att engagera sig politiskt inte kan tänka för sig själv än att tvivla på partiets påstådda rasism. Inte heller spelar det någon roll om jag säger som det är, att jag valde att gå med efter att ha läst partiprogrammet, innan jag ens träffat någon medlem. På något sätt måste hemsidan just när jag besökte den ha haft hypnotiserande effekt. Och jag måste vara förd bakom ljuset, omedveten om att jag kämpar för min egen fiende. Någon fördom är detta inte, det är något som alla vet och bortom all möjlighet till ifrågasättande.

Det faktum att jag inte är etnisk svensk tycks störa ”antirasisterna” ovanligt mycket. De gånger man har insett att jag faktiskt står för mina egna åsikter har jag istället för hjärntvättad blivit kallad förrädare och självförnekare. Man har beskyllt mig för att ”leka svensk” och undrat hur jag, som polack, kan ha mina åsikter. Jag har i min enfald trott att ursprung inte spelar någon roll för vem man är, men där hade jag fel. Mitt ”polska blod” ska nämligen begränsa mina tankegångar till att inte vilja försvara det Sverige jag känner mig hemma i, eftersom jag inte är och aldrig kan bli svensk. Hur var det nu med rasismen?

Det jag märkt allra mest är hur dömande vissa av mina bekanta har varit när jag berättat om mitt politiska engagemang. Någon har sagt upp kontakten för att hon inte kunnat tolerera mina åsikter, utan att de facto  fråga vilka åsikter jag har. Andra har med chockade och besvikna röster konstaterat att de nu ”vet” mer om mig. Ytterligare andra har förundrat stirrat på mig och försökt få det att gå ihop. Gemensamt för alla är att de tydligt applicerat deras bild av partiet på mig, och inte omvänt. Oavsett hur länge de känt mig har de undgått att reflektera över möjligheten att bilden av mig kanske kan appliceras på partiet, att vi faktiskt är vanliga, vettiga och trevliga människor. Nej, de ”fördomsfria” är snabba att placera mig i ett fack och istället för att vara en egen individ blir jag enbart en sverigedemokrat, med allt vad det för dem innebär.
_____
Ovanstående text är ett inlägg från min gamla blogg, en blogg jag skapade mitt under brinnande valrörelse i en naiv tro att jag skulle ha tid att skriva regelbundet. Så blev inte fallet, studier och politiskt arbete kom i vägen. De två inlägg jag ändå publicerade känner jag ett värde av att flytta över hit, som exempel på samhällsreflektioner från en fritidspolitiker.