Förändring Framåt Tillsammans

Debattartiklar och insändare

Mar
08
Publicerad av Paula den 8 mars, 2012 kl. 18:15

För ett par veckor sedan lanserade som bekant Sverigedemokraternas kvinnoförbund en kampanjfilm i syfte att lyfta upp hedersvåld på jämställdhetsagendan. Filmen fick, som vi hade förväntat oss, mycket uppmärksamhet och våra motståndare väntade inte länge med att formulera sin kritik. Jag fick äran att föra SD-kvinnors talan i en replik på aftonbladet.se.

SD-kvinnor: Vi ser det andra förnekar

När Grön Ungdoms Björn Lindgren kritiserar SD-kvinnors kampanj gör han inget annat än att förstärka vårt budskap.

Där vi påpekar att hedersrelaterat våld behöver särskilt fokus menar Lindgren att dagens satsningar för jämställdhet räcker gott och väl, att det är samma patriarkala strukturer som ska bekämpas. Han går till och med så långt som att säga att hedersförtryck delvis beror på vissa nyanlända föräldrars upplevda hot från det svenska samhället.

Resonemanget tycks vara att om bara svenskar blev mer toleranta skulle dessa föräldrar slippa känna ett behov av att med hot och våld kontrollera sina barn.

För mig som ung, sverigedemokratisk kvinna är det uppenbart att problemet inte är bristande tolerans från majoritetssamhället. Vi behöver inte fler åtgärder i form av råd till unga flickor att på bröllopsnatten intyga sin oskuld genom att obemärkt sticka sig i slidan. Det som behövs är att Sverige står upp för alla ungdomars rätt att själva forma sina liv. Oavsett kön och ursprung.

Ja, hedersförtryck bottnar i patriarkala strukturer, men har en helt annan karaktär än de rester av ett patriarkat som finns kvar i vårt samhälle. Därför kan vi inte heller använda samma redskap mot hedersvåld som vi använder för att finputsa jämställdheten i majoritetssamhället.

Inom kort presenterar vårt förbund ett åtgärdsprogram särskilt riktat mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vi erkänner behovet av ett sådant och visar att vi ser problem som andra politiker förnekar.

SD-kvinnor: Vi ser det andra förnekar

_____

Och om det är någon som ännu inte har sett filmen:

Okt
27
Publicerad av Paula den 27 oktober, 2011 kl. 00:00

Förra hösten lämnade kommunfullmäktigegruppen in en interpellation gällande den negativa utvecklingen för Uppsalas sfi-undervisning. Vår vana trogen skickades även en debattartikel om ämnet in till UNT.

Alliansen skapar sfi-haveri

UNT rapporterar 9/10 att resultaten för undervisningen i svenska för invandrare (sfi) sjunkit markant i Uppsala kommun sedan majoriteten privatiserade delar av utbildningen 2007. På några år har Uppsalas sfi-utbildning gått från att vara en av de bästa i landet till en av de sämsta.

En av de viktigaste delarna i anpassningen till det svenska samhället består av att lära sig det svenska språket. Därför är en gedigen svenskutbildning av yttersta vikt. Visserligen finns det många brister i dagens utbildning, men vi måste göra det bästa av situationen. Men när Sveriges fjärde största kommun dalar i statistiken för antalet godkända elever kan man definitivt inte säga att situationen är bra, utan åtgärder måste vidtas omgående.

Den borgerliga regeringen har infört en så kallad sfi-bonus, ett bidrag på upp till 12 000 kronor till dem som avslutar sin sfi-utbildning med godkänt resultat. Syftet med bonusen är att öka motivationen för studierna och få upp resultaten. Nationellt sett har resultaten också ökat något de senaste åren. I Uppsala kommun har trenden dock gått i motsatt riktning. Endast en tredjedel av eleverna får godkänt, enligt en rapport som tillkommit på initiativ av Vuxenutbildningen Linnés rektor Lena Borgudd Nilsson.

Efter att den borgerliga majoriteten 2007 upphandlade och delade upp sfi-undervisningen i Uppsala på tre anordnare – dels kommunala Vuxenutbildningen Linné, dels de privata företagen Lernia och Hermods – har resultaten fullkomligt rasat. Före 2007 låg andelen godkända på 45 procent mot genomsnittet på 33 procent medan det i dag är 35 procent i Uppsala mot rikssnittets 47. Dessutom har antalet timmar varje elev behöver för att klara sitt slutprov ökat med nästan 90 procent, från 400 till 750.

Med anledning av detta har SD ställt en interpellation till Utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens ordförande Mohamad Hassan (FP) där vi vill veta vad kommunen avser att vidta för åtgärder för att komma till rätta med problemen. Sverigedemokraterna kräver att sfi-utbildningen i vår kommun förbättras avsevärt och återigen blir en av landets bästa.

Alliansen skapar sfi-haveri

Sep
03
Publicerad av Paula den 3 september, 2011 kl. 00:00

Förra hösten anordnade Revolutionär Kommunistisk Ungdom en festival här i Uppsala, tillsammans med bland andra ABF. Affischerna sitter fortfarande kvar på elskåp och anslagstavlor här och var. Att en festival vars tema var att hylla våldsamma revolutioner och uppmuntra till upplopp mot poliser skulle gå av stapeln i vår hemstad, dessutom med stöd av ABF och alltså indirekt skattemedel, var givetvis inget SDU Uppsala kunde låta passera obemärkt. Tillsammans författade jag och Joakim Isheden därför följande insändare:

ABF stödjer vänsterextremism

POLITIK. Denna helg anordnas Uppsala Revolutionary Festival, en tillställning som säkert är trevlig för besökarna. Det är dock viktigt att granska det budskap som arrangörerna vill förmedla. Ansvariga för festivalen är Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU), i samarbete med Arbetarnas bildningsförbund (ABF).

Vi anser att det är anmärkningsvärt att ABF, som årligen lyfter 469 miljoner kronor i statligt stöd, valt att stödja en organisation och ett evenemang som uppmanar till kamp och upplopp mot staten. På festivalens hemsida står att temat är ”rätten till motstånd” och att ”de i förorten som kämpar mot polisen gör rätt.”

SDU (Sverigedemokratisk ungdom) menar att kommunistisk kamp är skadlig för vårt samhälle och att en vänsterextrem revolution vore förödande för Sverige. Polis och rättsväsende är ovärderliga institutioner i ett demokratiskt samhälle och vi ser mycket allvarligt på att våldsutövning mot dessa glorifieras.

Det förvånar oss därför att ABF valt att stödja festivalen. De har också samarbetat med RKU ett par gånger tidigare. Men att de skulle gå så långt som att medverka till att uppmana till kommunistisk revolution och uppror mot rättssamhället hade vi aldrig kunnat ana.Självfallet står det varje organisation fritt att anordna tillställningar och sprida sina åsikter.

Däremot anser SDU att det är viktigt att festivalens besökare, liksom ABF:s kursdeltagare, är medvetna om vilka verksamheter och åsikter de stödjer. Liksom många andra bildningsförbund och folkhögskolor drivs ABF av aktörer med en tydlig politisk agenda, vilket genomsyrar deras verksamhet.

Det som präglar SDU:s syn på skattemedel är att de ska investeras för Sveriges väl. Varje lättvindigt hanterad skattekrona är ett svek mot folket. Vi kräver hårdare granskning av bidragstagande organisationers verksamhet. Det kan väl inte vara meningen att skattebetalare ska finansiera vänsterextremism?

ABF stödjer vänsterextremism

Mar
11
Publicerad av Paula den 11 mars, 2011 kl. 00:00

Ett av de första förslag som vår kommunfullmäktigegrupp i Uppsala lade fram handlade om införandet av medborgarförslag. Samtidigt som motionen lämnades in beskrev vi förslaget i följande insändare:

SD vill införa medborgarförslag

KOMMUNPOLITIK. Många människor upplever att deras politiker, inte minst på lokal nivå, har fjärmat sig från folkviljan och fattar beslut som går stick i stäv med vad folk i allmänhet tycker och tänker. Vi sverigedemokrater anser att demokratin behöver vitaliseras på olika sätt. Ett sådant sätt är att införa möjligheten för medborgarförslag i kommunen, en möjlighet som funnits sedan 2002 och något som två tredjedelar av Sveriges kommuner och hälften av landstingen har i dag.

På så vis ökar allmänhetens intresse för vad som händer i kommunen och den enskilde medborgaren kan lättare göra sin röst hörd. I vårt eget län har samtliga kommuner utom Tierp och Uppsala redan denna möjlighet.

Vi anser att även Uppsala kommun bör välja en mer direktdemokratisk väg och låta Uppsalaborna få större möjlighet att ge uttryck för sin åsikt i olika frågor som angår dem. Det är dags att införa möjligheten att lägga medborgarförslag i Uppsala kommun.

SD vill införa medborgarförslag

Okt
14
Publicerad av Paula den 14 oktober, 2009 kl. 08:10

Mitt första offentliga inlägg i debatten var en artikel om media och dess objektivitet som jag fick publicerad på Newsmill ungefär samtidigt som jag bestämt mig för att gå med i Sverigedemokraterna. Detta är vad jag skrev då.

Jag efterlyser öppet subjektiva nyhetsreportage

Det verkar finnas en allmän uppfattning att medias roll i samhället skall vara oberoende och objektivt granskande. Man ska helst vara partipolitiskt obunden, neutral och befinna sig inte bara inom det politiskt korrekta, utan dessutom i mitten av detta område. Möjligtvis gör man ibland försiktiga utflykter för att, som det heter, granska. På ett sätt betraktas journalister som ett slags berättarmaskiner utan egna åsikter eller värderingar. Sin identitet ska de lämna hemma på morgonen, den hör inte jobbet till och istället stoltseras med förmågan att vara ärlig, undersökande och kritisk. Det som presenteras för allmänheten ska vara inget annat än sanningen.

Samtidigt behöver man inte leta länge innan man upptäcker hur subjektivt artiklar ändå formuleras. Redan inom svensk media hittar man enkelt flera tolkningar av samma nyhet, särskilt om man tar för vana att läsa så kallade ”fria” eller ”oberoende” tidningar. Jämför vi sedan med andra länder märker man snabbt att det kan skilja ännu mer, inte minst när man jämför artiklar som anses vara neutralt skrivna. Ett amerikanskt reportage kan i Sverige betraktas som väldigt högervinklat, medan jag är övertygad om att många amerikaner skulle kalla vår media vänstervriden.

Nu kan man visserligen hävda att internet och den allmänna globaliseringen har minskat risken för oupptäckt subjektivitet. De flesta av oss har idag tillgång till en sådan stor mängd media att missuppfattningen om oberoende inte är något problem. Alla kan hitta information som visar flera sidor av verkligheten. Medan detta kanske är sant ser jag samtidigt att möjligheterna inte utnyttjas till fullo av alla. Många kanske letar runt ett tag, men när man väl hittat kanaler man litar på stannar man ofta upp. Man har gjort sig en bild av vem som bäst levererar sanningen, och källkritiken minskar. I stället läser man artiklar, håller med och är nöjd över att det finns så bra och objektiva skribenter.

Det finns också de som hävdar att klassisk media är på väg att försvinna. Istället får vi bloggar, Twitter och Newsmill. Dessa media är självklart fantastiska möjligheter, men de saknar en viktig funktion som finns i traditionell media: nyhetsserveringen. Med fler skribenter tas fler ämnen upp. De artiklar som huvudsakligen läses är de som snabbt fångar intresse, och helhetsbilden av nyhetsflödet blir skev. Gränserna för nyhetsvärde förskjuts á la löpsedelkonkurrens. Dessutom kan massan av information i sig verka avskräckande. Det krävs mycket av den läsare som vill få en allmän bild av händelser.

Jag anser det viktigt att ha tillgängliga media som låter alla nyheter komma fram, enkelt och kort. Det finns ett behov av dagstidningar, radio- och TV-program som ger en mångfald utan att ställa krav på lyssnaren att själv uppsöka ämnet. Sedan kan internet bidra med fördjupningsmöjligheter. I stället skulle jag vilja utmana bilden av media på ett nytt sätt. Som helhet håller jag med om att media ska övervaka, granska och presentera så objektivt som möjligt. Däremot tror jag inte att man kan uppnå detta genom att låtsas vara objektiv. Tänk er istället ett nyhetsinslag med öppet subjektiva reportrar. Låt anhängare av olika ideologier beskriva samma nyhet tillsammans, i samma medium. Samma händelse kan av en reporter beskrivas som ett upplopp av missnöjda aktivister, en annan klagar på brottsliga skadegörare och en tredje kollega talar om de tappra kämparna i revolutionen. Sedan är det upp till mottagaren att tänka till och bilda sig en egen uppfattning om vad som sker.

Genom att öppet visa de åsikter som döljer sig bakom reportens namn och ansikte underlättar man för allmänheten att granska själva. Låt journalistens nya roll bli att presentera en av många verkligheter. Då kan man kanske äntligen visa den komplexitet vi kallar för sanning.

Jag efterlyser öppet subjektiva nyhetsreportage