Förändring Framåt Tillsammans

SDU

Nov
01
Publicerad av Paula den 1 november, 2012 kl. 19:01

Det har nu gått två månader sedan Sverigedemokratisk Ungdom höll kongress, och jag anser det vara lägligt att åter väcka liv i denna sida. Många har hört av sig och undrat vad som händer nu och alla har fått samma svar – det är upp till den nyvalda styrelsen. Min förhoppning är att den debatt som påbörjats kan fortgå och att SDUs ledning tar till sig av åsikter och lyssnar på sina medlemmar, oavsett om det är ris eller ros som framförs. Själv kommer jag fortsätta att framföra bägge delarna, där jag finner det vara befogat. Min ambition är att hålla diskussionen så internt som möjligt – det är en fråga för vårt förbund och inte allmänheten. Denna blogg kommer således ägnas företrädesvis åt politiska reflektioner och personliga funderingar. Men först vill jag leverera några avslutande tankar om min syn på SDU och dess framtid.

Grunden i hela mitt engagemang är att jag har sett hur dagens samhälle, såväl offentligt som civilt, behandlar människor olika baserat på ursprung och att svenskarna systematiskt missgynnas. Den förda politiken leder till splittring, otrygghet, kriminalitet och fattigdom. Jag vägrar att tyst se på när det kompromissas med allas lika värde, rättigheter och skyldigheter. Det handlar om mitt land, om vårt land. Sverige måste räddas, och kan jag bidra så är det för mig självklart att ställa upp.

Den nedmontering som skett av vårt svenska samhälle och vår välfärd har pågått en längre tid, utan medborgarnas samtycke eller kännedom. Media och maktelit har effektivt inpräntat sitt budskap. De enda som på allvar har ifrågasatt utvecklingen är vi i den sverigedemokratiska rörelsen. Vi har sett och påtalat de galenskaper som finansieras med våra gemensamma skattemedel. Nu börjar allt fler svenskar se att Sverige är på väg åt fel håll. Men steget tycks vara stort till att se problemens grunder, tänka i nya banor och erkänna att lösningarna kanske finns där makten inte vill att vi letar.

Här ser jag att ungdomsförbundet har en mycket viktig roll att spela. Det är vi ungdomar, fyllda av framtidstro och med vaken blick, som vågar ifrågasätta de nästan dogmatiska normer som råder idag. Det är vi som kommer att utgöra och forma morgondagens Sverige. SDU måste därför vara ett tydligt, seriöst och ansvarstagande alternativ för unga, engagerade svenskar. I såväl ord som handling ska vi visa att vi inte bara ser de problem som finns och förstår bakomliggande orsaker, utan också att vi presenterar hållbara lösningar. Vi ska visa att vi kan tillvarata ungdomlig energi för att leda Sverige rätt.

Min vision för förbundet har alltid varit en rörelse som ständigt driver på och för den sverigevänliga politiken framåt. SDU har en unik möjlighet att påverka moderpartiet, som andra ungdomsförbund bara kan drömma om. Den sverigedemokratiska rörelsen växer snabbt och inom organisationen pågår arbetet med att tillvarata kompetensen hos dem som engagerar sig. Genom att lyfta våra frågor internt och visa allt vi ungsvenskar kan bidra med finns goda chanser att få gehör för det vi säger. Där andra förbund förlitar sig till mediala utspel och angrepp mot sina moderpartier i hopp om att skapa debatt och påverka utifrån kan vi ta för oss och göra skillnad direkt i partiet.

Det är min övertygelse att en majoritet av Sveriges unga i själva verket delar våra åsikter utan att veta om det. Jag minns hur svårt jag själv hade att övervinna mina politiska fördomar och hitta till SDU. Vårt problem är inte att få personer att hålla med oss, utan att bygga upp vår trovärdighet. Detta kräver konsekvent och ansvarsfullt agerande.

För att nå våra mål fordras god balans mellan handlingskraft som visar upp vår politik och ödmjukhet inför att det som är självklart för oss inte alltid är det för andra. Vi ska vara svenska ungdomars röst, och vi ska vara det på ett sätt de känner igen sig i. Vi har inte råd att brista i kommunikationen och lämna minsta utrymme för tvivel på vad vi tycker, vad vi vill eller vilka vi välkomnar bland oss. Vi måste tillsammans arbeta för att utradera alla tvivel, besegra alla fördomar och reda ut alla missförstånd. För det handlar om mer än oss, det handlar om vårt land.

Tillsammans kan vi rädda ett sjunkande Sverige!

Aug
31
Publicerad av Paula den 31 augusti, 2012 kl. 08:59

Idag är det dags, årets förbundskongress inleds. Det har minst sagt varit en intensiv sommar, på flera sätt. Många har vänt sig till mig med frågor och en av de vanligaste av dessa har varit: hur ser din styrelse ut? Det är en fullt befogad fråga, givetvis vill ingen välja ett oklart alternativ. Idag är det dags att besvara denna fråga, men först vill jag förklara varför det dröjt och hur jag resonerat.

Den kortaste och enklaste förklaringen till varför ett alternativ från mitt håll dröjt är helt enkelt att jag inväntat valberedningens förslag samt handlingarna med alla inkomna och accepterade nomineringar. Även om jag haft vissa kandidater klara redan tidigt har jag velat fundera över alla namn som valt att kandidera för att sätta samman ett väl övervägt styrelseförslag.

Nedan presenteras de personer jag känner saknas i valberedningens förslag för att det ska vara en stark förbundsstyrelse kapabel att förvalta och respektera det förtroende som medlemmarna gett. Styrelsen har ett stort ansvar att säkra förbundets status som en ung, dynamisk kraft i den sverigevänliga rörelsen. Den bör enligt mig ta Sverigedemokratin på fullaste allvar för att göra ett fantastiskt jobb när det gäller att skola Sveriges framtida ledare.
.
Jag anser att det är av högsta vikt med en förbundsstyrelse vars ordförandeposter besätts av personer som har en stor kunskap om, god insyn i och praktiska erfarenheter av arbete inom den politiska sfären. Givetvis ska de också vara väl förankrade i den Sverigedemokratiska ideologin. Dessutom har jag velat hitta personer med vilka jag vet att samarbetet inte bara fungerar utan ständigt ger resultat som når nya, högre nivåer.

Som vice ordförande föreslår jag Hanna Wigh. Hon har trots sin unga ålder en stor erfarenhet och ett brett politiskt kunnande. Flertalet gånger har hon visat prov på att hon inte är rädd att ta debatten och hon skyr inga ämnen. Hon har samtidigt en ovärderlig kunskap gällande organisatorisk uppbyggnad, som få kan mäta sig med. Jag har de senaste månaderna arbetat nära Hanna i andra sammanhang, och vet att vi tillsammans levererar – vare sig det handlar om att ta fram underlag och formulera ny politik eller att ge stöd och hantera kriser. Hanna är enligt mig given som min högra hand.

Som andre vice ordförande föreslår jag Henrik Gustafsson. Han har gång på gång lagt fram skarpa debattartiklar där han på ett exemplariskt sätt presenterar och försvarar både den sverigedemokratiska rörelsen som helhet och vår ideologi. Henrik har en bred politisk kunskap och stor erfarenhet av att framföra politik på såväl ett lättförståeligt som ett djupare plan. Detta gör han på ett sätt som präglas av ett starkt strategiskt och kommunikativt tänk och utan tvivel kommer att bidra till det viktiga arbetet med att tydligt förmedla vårt politiska budskap. Hans förmåga att styra upp det administrativa arbetet är en tillgång som jag saknar i valberedningens framlagda förslag.

En stor brist i valberedningens förslag är avsaknaden av politisk erfarenhet hos de föreslagna ordförandena. Jag själv, Hanna Wigh och Henrik Gustafsson har alla erfarenhet av vad det innebär att vara valda företrädare för Sverigedemokraterna, vilket är en tillgång då det krävs kunskap och praktisk erfarenhet i den politiska processen för att förbereda och skola framtidens politiska ledare.

Utöver Hanna och Henrik anser jag att även Markus Wiechel, Johan Nissinnen, och
Jonathan Lindqvist bör beredas plats i den kommande styrelsen.

Såväl Markus som Johan har trots sin unga ålder erfarenhet av ledarskap, organisation och politiskt arbete i folkvalda församlingar. Jonathan har genom sin ledarroll i det medlemsstarkaste distriktet SDU Syd en stor erfarenhet av att organisera och samordna SDUare.

Jag har ovan presenterat sex personer jag anser lämpliga att leda SDU, och skulle i teorin kunna välja att föreslå en koncentrerad styrelse enbart bestående av dessa. Det har dock hela tiden varit min önskan att den styrelse som väljs kommer att representera förbundet i sin helhet. Därför är jag beredd att synkronisera med valberedningens förslag så att kongressen gemensamt tar fram en styrelse med såväl geografisk som politisk bredd och hög kompetens. Jag kommer således att yrka på en utökad styrelse med totalt nio ledamöter och fem suppleanter. De inkomna nomineringarna visar att det knappast råder brist på engagerade unga, villiga att arbeta för förbundets väl.

 

_________________________________

Mitt förslag till presidium:

Ordförande:              Paula Bieler, SDU Uppland
Vice ordförande:         Hanna Wigh, SDU Väst
Andre vice ordförande:   Henrik Gustafsson, SDU Blekinge

Övriga ledamöter:        Markus Wiechel, SDU Östergötland
                         Johan Nissinen, SDU Jönköping
                         Därutöver 4 till som tas fram i samråd på kongressen
Suppleanter:             Jonathan Lindqvist, SDU Syd
                         Därutöver 4 till som tas fram i samråd på kongressen
Jul
20
Publicerad av Paula den 20 juli, 2012 kl. 23:00

Som många förhoppningsvis förstod av mitt senaste inlägg har Sverige en särskild plats i mitt hjärta. Nationaldagen är en högtid vi svenskar bör ge utrymme att verkligen fira och högtidlighålla vårt land, att vara stolta, glada och tacksamma för allt vår nation har gett oss. Givetvis uppmärksammades dagen av Sveriges mest sverigevänliga ungdomsförbund, och för mig som stolt svensk och engagerad SDUare var det en självklarhet att närvara vid förbundets nationaldagsfirande.

Vad som inleddes som ett välarrangerat och högtidligt firande fick däremot en bitter eftersmak. Något som dök upp i media strax därefter och idag har aktualiserats ännu en gång.

SDUs nationaldagsfirande var en fin och trevlig tillställning där medlemmar från hela landet fick tillfälle att avslappnat umgås, äta god mat, leka lekar och lära om Roslagens historia. Framåt kvällen blev det lägereld, grillning av marsmallows och berättande av den nordiska mytologins skapelseberättelse. Vid elden delades också facklor ut som en extra mysfaktor.

Tyvärr har dessa facklor orsakat allt annat än mysiga reaktioner, då media valt att skapa nyheter av enstaka bilder från kvällen. En tragikomisk reflektion i detta är att det hela beskrivs som om fackelbränning i sig vore en barbarisk sedvänja, trots att fackeltåg och diverse manifestationer med facklor för att visa missnöje mot allsköns olika saker är vanligt förekommande i de vänsterkretsar samma media tillhör.

Jag själv har inget emot facklor när de används som extra stämningshöjare. I lågstadiet gick vi fackelåg till julavslutningen i kyrkan, vid majbrasor, lägereldar på scoutläger och inte sällan på restauranger har facklor skänkt både värme och något vackert att vila blicken på. Jag ser kort sagt facklor som fullt naturliga och mysiga attribut under kvällar runt en lägereld, inte minst då det berättas sagor om tomtar och troll.

Men när det gäller fackelbränning för politiska syften måste jag erkänna att jag får associationer till medeltiden då folkmassor istället använde facklorna till att jaga dessa troll och tomtar.  Detta får jag oavsett vem som bär på facklorna. Jag anser att den tiden är förbi då facklor är lämpliga att använda vid diverse manifestationer och menar att det finns en rad mer civiliserade sätt att visa politiska åsikter på än att vifta med brinnande påkar.

Då detta är mina åsikter och jag respekterar att andra gillar olika har jag fram tills idag inte sett någon anledning att kommentera ärendet. Men eftersom det nu dykt upp en bild där det ser ut som om jag deltar i en manifestation med facklorna har det blivit dags att göra min åsikt tydlig.

Jag anser att SDU behöver vara ett ungdomsförbund som är både nyskapande och har fötterna stadigt förankrade i den svenska myllan på en och samma gång. Framförallt måste vi arbeta med att visa att vi tar de politiska frågorna på allvar. Det får inte råda något tvivel om att SDU är ett ungdomsförbund med trovärdighet som är redo att ta ansvar för Sveriges framtid. Att provocera och försöka backa in i framtiden är inget alternativ enligt mig.

När det under nationaldagsfirandet inleddes någon form av uppställning och SDUare radade upp sig bakom Svea rikes fana, som jag dessutom inte alls anser hör hemma i mörker, valde jag att inte delta i detta. Jag lämnade ifrån mig min fackla och gick tillbaka till lägerelden, i avvaktan på att manifesterandet skulle sluta. Det är helt enkelt inte min stil att använda facklor politiskt eller hyllande. Jag behöver inga facklor i mörkret kring en svensk fana för att visa den kärlek jag känner för vårt land.

Jag har tidigare nämnt att jag ställer mig kritisk till förbundsordförande Gustav Kasselstrands ledarmetoder och ambitioner. Jag förnekar inte att han är en skicklig retoriker och att medlemsantalet i förbundet har ökat stadigt sedan riksdagsinträdet, men det krävs mer än så av en ledare. Nu har det på SDUs facebooksida i vad jag inte kan se som annat än rent provokationssyfte lagts upp en missvisande bild där jag till synes deltar i manifestationen. Eftersom det bara tog en kort stund innan jag hann ge ifrån mig facklan måste mycket tid ha ägnats åt att leta fram denna bild. Att på ett sådant sätt tvinga mig att uttala mig i detta ärende och berätta vad jag anser ifrågan vittnar om en politisk omognad som jag inte anser värdigt ett ungdomsförbund. Jag finner det sorgligt att valet kring ordförandeskapet tydligen ska bedrivas på detta sätt. Det gynnar varken ungdomsförbundet eller Sveriges framtid, vilket är vad mitt hjärta brinner för

När jag säger att ungdomsförbundet ska växa sig än starkare, bli en mer tongivande part i det politiska landskapet och framförallt hjälpa Sveriges unga att engagera sig och påverka sitt lands framtid, då menar jag det. Jag anser att ungdomsförbundet har långt fler viktiga saker att ägna sig åt än att ha som politisk ambition att provocera.

Jag arbetar för ett starkt ungdomsförbund som är trovärdigt, seriöst och ärligt. Ett förbund som presenterar en sverigevänlig, demokratisk politik och skolar framtidens ledare. I det SDU jag vill se används inga fulknep eller härskartekniker, vi arbetar i sann demokratisk anda gemensamt, alla medlemmar tillsammans. Om någon tydligt visar att han eller hon inte vill delta i ett visst sammanhang respekteras detta.

Jag anser vidare att SDU ska vara ett föredöme och låta fackeltåg och hetsiga brandtal lämnas åt dem som ändå inte har särskilt mycket att säga. SDU är Sveriges framtid, vi har långt viktigare saker att ägna oss åt och vårt budskap är alltför viktigt för att försvinna bland kaxiga men inte genomtänkta utspel av olika slag. Dessutom förtjänar vår svenska fana en mer respektfull behandling än den som gavs under SDU’s nationaldagsfirande bland brandrök i mörkret. Det är något som en sann nationalist borde vara fullständigt medveten om.

Vackra svenska troll ska inte jagas av facklor,
de är en del av svensk kultur!John Bauer 1915, illustration till Bland Tomtar och Troll

 

Apr
01
Publicerad av Paula den 1 april, 2012 kl. 01:35

När jag senast lämnade en offentlig kommentar kring min kandidatur lovade jag att inom kort återkomma med en ny hemsida och en utökad programförklaring. Efter ett intensivt arbete kan jag nu presentera resultatet.

Jag hoppas att materialet på denna sida kan bidra till att ni lär känna mig och mina motiv lite bättre. Jag ser också fram emot konstruktiva diskussioner om förbundets och landets framtid.

Mar
31
Publicerad av Paula den 31 mars, 2012 kl. 05:30

Samarbete och interndemokrati

SDU skall vara en integrerad del av den breda sverigedemokratiska rörelsen. Vårt förbund ska präglas av dialog och samförståndsanda där alla medlemmar får en möjlighet att göra sin röst hörd och bli tagna på allvar. Den löpande verksamheten skall genomsyras av god internkommunikation och breda kontaktytor mellan gräsrötter, lokalorganisationer och förbundsstyrelse. Utspel och politiska ställningstaganden från förbundsstyrelsen skall föregås av ett brett förankringsarbete.

SDU skall också vara ett förbund som präglas av kamratanda och inre solidaritet. Medlemmar som råkar illa ut på grund av sitt politiska engagemang skall kunna räkna med, inte bara ett ekonomiskt, utan också ett emotionellt och moraliskt stöd från förbundet.

 

Det är av yttersta vikt att en levande organisation erbjuder sina medlemmar en plattform för dialog, informationsutbyte och intern debatt. Förbundsstyrelsen bör därför ta initiativ till att skapa ett internetbaserat internforum, i likhet med moderpartiets SD-Net. Samtidigt bör det väckas liv i förbundets gamla medlemsbulletin Demokraten! för att skapa en regelbunden informationsförmedling inom förbundet. Förbundsstyrelsen bör också tillsätta en förbundsombudsman vars huvudsakliga uppgift skall vara att löpande bistå och hålla kontakt med distrikten, samt rapportera förbundsstyrelsens aktiviteter nedåt och distriktens aktiviteter uppåt.

För att ytterligare stärka banden mellan lokala företrädare och riksorganisation bör förbundsstyrelsen årligen anordna regionala rådslag landet över där medlemmar inom den aktuella regionen bjuds in till samtal kring förbundets verksamhet. På hemsidan bör det beredas plats inte bara åt förbundsstyrelse och distrikt utan även enskilda medlemmar ska ges möjlighet att som gästkrönikörer få inlägg publicerade. Hela förbundet ska återspeglas och alla medlemmar ska känna sig hemma i såväl interna som utåtriktade fora.

För att säkerställa att viktiga beslut förankrats nedåt i förbundet samt garantera ett gott informationsflöde ut till lokalavdelningar bör alla distriktsordföranden, precis som i moderpartiet, ges närvarorätt och yttranderätt vid förbundsstyrelsens sammanträden.

Vid alla händelser som samlar medlemmar från landets alla hörn bör aktiviteterna utformas så att gemenskapen inom förbundet stärks och goda möjligheter ges för medlemmarna att lära känna förbundsvänner från andra distrikt än det egna. Förbundsstyrelsen bör också tillsätta en kamratstödjare vars huvudsakliga uppgift skall vara att omedelbart kontakta medlemmar och aktivister som råkat illa ut på grund av sitt politiska engagemang och erbjuda dem hjälp och moraliskt stöd.

I likhet med vår danska systerorganisation DFU bör vi slå fast att SDU är en samarbetsorganisation till Sverigedemokraterna och som sådan skall verka tillsammans med partiet för att uppnå gemensamma mål. Relationen mellan moderparti och ungdomsförbund bör präglas av ömsesidigt stöd och en nära dialog. SDU skall vara ungdomens röst inom den sverigedemokratiska rörelsen och därmed bevaka ungdomens intressen i den politik som förs fram.

Tillsammans är vi starka!

Internationell samverkan

Förbundets internationella arbete skall bidra till att stärka SDU:s varumärke såväl på hemmaplan som i utlandet. Det skall framför allt sträva mot att ge SDU insyn i och inflytande över den politiska utvecklingen i vårt kulturella närområde, samt mot att ge förbundet nya insikter och inspiration.

 

Vårt förbund bör formulera klara riktlinjer för och målsättningar med förbundets internationella kontakter. Samarbete skall i första hand sökas med väletablerade och demokratiskt oantastliga nordiska eller nordeuropeiska organisationer som verkar i en politisk kultur jämförbar med vår egen. På detta sätt kan en stabil grund läggas för fruktsamma och ömsesidigt givande utbyten av erfarenheter och strategier.

Det internationella arbetet bör också i högre utsträckning samordnas med moderpartiets, av såväl praktiska som taktiska skäl. En tumregel bör vara att förbundet endast skall samarbeta med organisationer som moderpartiet har en etablerad relation till. Det ger både ökade möjligheter till möten och ett stabilt och sammanhållet intryck av sverigedemokratins relationer till omvärlden.

Vidare är det dags att höja ambitionsnivån avseende arbetet i ungdomens Nordiska råd. Den verksamhet som bedrivs i förbundets namn på denna arena bör inte bara rapporteras tydligare, utan också förankras bättre inom förbundet genom frekvent och bred intern diskussion. Inför mötessessioner bör kontakt sökas med våra nordiska systerorganisationer för att gemensamt gå igenom handlingar och dikutera ställningstaganden. Vi bör också ta initiativ till en socialkonservativ paraplyorganisation för att ytterligare stärka vår röst inom ungdomens Nordiska råd.

Ideologi och politisk skolning

SDU skall vara ett idéburet förbund med en levande ideologisk debatt och dialog. Vår ideologi och huvuddragen i våra politiska program, som skall vila på en socialkonservatism med en nationalistisk grundsyn, bör vara känd av och förankrad hos alla medlemmar.

 

Det bör snarast etableras ett forum för fördjupad idéutveckling och idépolitisk debatt inom SDU. Som ett första steg kan förbundsstyrelsen återuppliva förbundets gamla idépolitiska skrift ”Samtal i skamvrån”.

Därtill bör förbundsstyrelsen minst en gång per år, gärna i form av ett större sommarläger, ge alla medlemmar möjligheten att delta i ett visions- och idéinriktat konvent för att genom breda och tematiska diskussioner fortsätta arbetet med att utöka och förtydliga vår politik.

Vid sidan av det sakpolitiskt orienterade utbildningsmaterial som nu är under framtagande bör förbundsstyrelsen tillsätta en utbildningsgrupp som tar fram ett brett och ideologiskt orienterat material anpassat för arbete i studiecirklar. Liknande material bör tas fram för utbildning i argumentationsteknik, retorik och debattskolning.Allt material bör tas fram på såväl grundkurs- som fördjupningsnivå. Riksorganisationens utbildningsgrupp bör sedan ansvara för att utbilda särskilt utsedda utbildningsansvariga på distriktsnivå i materialet. Dessa i sin tur utbildar därefter lokalavdelningsansvariga som slutligen håller i utbildningar för medlemmarna.

Ekonomi

SDU skall bli ett förbund med en ekonomisk styrka som motsvarar den hos mindre riksdagspartiers ungdomsförbund. 2014 skall vi stå så ekonomiskt starka att vi kan genomföra en omfattande valrörelse utan att belasta valbudgeten för moderpartiets riksorganisation.

 

Förbundsstyrelsen bör tillsätta en central ekonomigrupp med syfte att finna nya, kreativa vägar för att förbättra förbundets ekonomi. Gruppen skall även bistå distrikt och lokalavdelningar i en intensifierad satsning på att erhålla kommunalt och regionalt stöd på fler orter än idag.

För att undvika att förbundsledningen återigen misslyckas med att uppfylla ungdomsstyrelsens kriterier för att erhålla statligt stöd bör ekonomigruppen aktivt ta hjälp av ekonomiskt och redovisningstekniskt kunniga resurser inom moderpartiet.

Förbundets framtoning, mediala strategi och politiska utveckling

SDU skall vara ett kämpande och aktivt ungdomsförbund som bygger en stabil grund för framtidens sverigedemokratiska folkrörelse. Förbundets framtoning gentemot omvärlden bör präglas av värdeord såsom folklighet, öppenhet, vänlighet, seriositet, ansvarstagande och politisk bredd.

Förbundet skall behålla och stärka stödet bland nuvarande kärnväljargrupper samtidigt som vi genom förändrad framtoning och en bredare politisk profil också kraftigt skall stärka vårt stöd bland de väljargrupper vi hittills haft problem att nå, inte minst unga kvinnor.

 

Förbundets fantastiska och självuppoffrande aktivism är ett av våra starkaste kort. Den skapar en känsla av samhörighet, den gör oss stolta och den gör att vi inspirerar varandra, därför måste den givetvis bibehållas och utökas. Stora marschliknande manifestationer, som i förlängningen riskerar att förstärka nidbilden av förbundet och attrahera fel sorts aktivister, bör dock reduceras till ett minimum och endast förekomma som en reaktion på väldigt extrema händelser. Istället skall ett ökat fokus läggas på skolbesök, debatter, ökad närvaro i sociala medier och fler utåtriktade aktiviteter i något mindre skala men med en trevlig och seriös inramning.

Förbundets politiska inriktning bör breddas med det primära syftet att öka stödet bland unga kvinnor. En sammanhängande strategi för hur detta skall förverkligas bör arbetas fram. Som ett första steg i denna riktning bör dock den sociala delen av begreppet socialkonservatism ges ett ökat fokus. Ett socialpolitiskt program bör arbetas fram. Djurskyddspolitiken bör breddas, fördjupas och lyftas fram i ett eget program.

Om åtgärderna skall bli verkningsfulla räcker det dock inte med att utveckla programarbetet. Socialpolitiska frågor och djurskyddsfrågor måste också få ett ökat utrymme även i förbundets kampanjer och utåtriktade material. Vid sidan av detta bör förbundet också överväga hur vi eventuellt kan driva befintliga frågor från nya perspektiv som i högre utsträckning kan tänkas nå fram till unga kvinnor.

Förbundet skall självfallet aldrig hänfalla till kvotering, men då ett ökat stöd bland unga kvinnor har en avgörande betydelse för vår framtida tillväxtspotential bör vi fundera över hur vi bäst tar tillvara de tjejer som söker sig till vårt förbund. Intensifierade ansträngningar för att utbilda, motivera men framför allt välkomna unga kvinnliga politiker, till exempel genom ett samarbete med SD-kvinnor ger oss en möjlighet att skapa de tydligare kvinnliga förebilder jag tror vi behöver för att fler kvinnor ska våga vända blicken mot vårt förbund och sverigedemokratin.

Mer kraft bör läggas på att synliggöra förbundet även i lokala medier, där möjligheten att nå ut oftast är betydligt bättre än i de stora riksmedierna. Detta kan förverkligas genom en förbättrad bevakning av och snabbare reaktioner på lokalpolitiska händelser, samt ett aktivt stöd till lokala företrädare som för första gången författar ett debattinlägg.

Förbundet bör också öka sin närvaro på skolorna genom att ta fram en strategi för hur lokala sverigedemokratiska skolgrupper skall kunna bildas över hela landet. Samtidigt bör vi intensifiera ansträngningarna för att bilda ett sverigedemokratiskt studentförbund för att nå ut till ytterligare en viktig väljargrupp, äntra ännu en viktig politisk arena och därutöver stärka och bygga vidare på vår utbildingspolitik.

Slutligen, för att föregå med gott exempel, skapa en trevligare inramning, stärka den svenska identiteten och sprida kunskap om vårt kulturarv bör SDU ha som ambition att kulturella aktiviteter skall bli en mer integrerad del av förbundets verksamhet på lokal- såväl som riksnivå.

Mar
25
Publicerad av Paula den 25 mars, 2012 kl. 23:25

Det är inte lätt att förklara alla de tankar och känslor som for igenom mig när jag först fick frågan om jag ville ställa upp till val till förbundsordförande för SDU. Visst hade jag lekt med tanken kring vad jag skulle göra annorlunda om jag fick möjligheten och hur jag skulle prioritera arbetet. Ofta hade jag också pratat om mina idéer och analyser av verksamheten med såväl personer ur sittande förbundsstyrelse som andra medlemmar och vänner. Plötsligt fick jag så veta att det jag talat om tydligen hade slagit rot på sina håll och att det nu fanns personer som ville se mig som ordförande. Tanken var på en och samma gång både spännande och skrämmande – jag var, och är, ju medveten om vilket stort ansvar det är som vilar på en förbundsordförandes axlar. Efter en tids funderande landade jag dock i det jag antagligen redan från början visste. Jag är beredd att ställa upp och föra förbundet vidare till nästa nivå, jag är redo att leda de som delar min önskan om ett levande och seriöst ungdomsförbund.

Först vill jag poängtera en viktig sak. Under Gustav Kasselstrands ledning har vårt förbund blivit mer aktivt än det var under William Petzälls tid som ordförande. Politik har tagits fram, medlemsantalet har ökat och SDU har synts i media. Detta är värt att uppmärksamma och erkänna.

Med det sagt är det ibland viktigt att stanna upp ett ögonblick och analysera vart den inslagna vägen leder. En snabb utveckling kan, om den riktas fel, föra oss längre från vårt mål. Det val som kommer ske på kongressen senare i år är mycket mer än ett val mellan två olika ordförande, det är ett val mellan två olika vägar för vårt förbunds utveckling. Vill vi vara ett ungdomsförbund som bygger en stabil grund för en bred sverigedemokratisk folkrörelse, där svenska ungdomar, tjejer såväl som killar, kan träffas, diskutera politik och utvecklas till framtidens sverigedemokrater? Eller vill vi vara ett smalt och aggressivt förbund som gör allt det kan för att synas och höras så mycket som möjligt, oavsett vilken bild av förbundet som förmedlas och oavsett vilka grupper som attraheras eller stöts bort av vårt budskap?

För mig är valet självklart. Jag engagerade mig politiskt för att arbeta för ett tryggare, svenskare och mer sammanhållet Sverige. Vägen dit går genom aktivt arbete för att bli en folkrörelse så stor att den inte kan ignoreras och så respekterad att andra partier kan tänka sig ett samarbete. Då håller inte oseriöst formulerade utspel och flirt med radikala krafter som strategi. I stället måste vi eftersträva seriositet och bredd. Vi måste tillsammans med, och inte i opposition mot, vårt moderparti fortsätta arbetet för att konkretisera hur vi skall kunna få vårt land på rätt väg igen. Vi måste visa att vi, liksom hela den sverigedemokratiska rörelsen, tar ansvar, har visioner för vårt land och har en plan för hur vi når dit.

Vi har media emot oss, det är vi alla medvetna om. Vi har också en nidbild om oss som oseriösa, missnöjda enfrågespolitiker, radikala, konfrontativa och ovänliga. När vi anpassar vår retorik och våra arbetsmetoder enbart efter vad vi tror att media i nuläget kommer att vara intresserade av att uppmärksamma måste vi vara medvetna om att detta sannolikt kommer att medföra att nidbilderna av oss förstärks. Detta i sin tur orsakar ett ökat avstånd avståndet till de viktiga väljargrupper vi ännu inte lyckats nå. Och frågan blir då: är verkligen all PR bra PR?

Givetvis ska vi kämpa för att synas. I media, på gator och torg, bland våra ungdomar ute på skolorna – överallt ska vi se till att våra idéer når ut. Detta arbete ska dock genomsyras av seriositet och saklighet, vi ska visa att vi är en kraft att ta på allvar, att vi är välmenande, pålästa, nyanserade och därigenom starka. Jag vill se ett SDU där alla medlemmar känner att politiken står i centrum, där vi livligt diskuterar olika frågeställningar och gemensamt finner den väg vi anser att förbundet bör förespråka för Sverige. Ett SDU där vi lär känna varandra och tar vara på varandras olika analyser av samhället. Ett SDU som genomsyras av en gemensam strävan att utifrån den verklighet våra medlemmar upplever ta fram en politik som leter oss rätt.

En annan sak som har oroat och upprört mig med den nuvarande organisationen inom ungdomsförbundet är bristen på kontakt inom förbundet. Alldeles för ofta har jag fått höra medlemmar berätta hur de upplever att deras åsikter inte kommer fram. Hela distrikt har känt sig ignorerade av ledningen samtidigt som möjligheterna till intern kommunikation och diskussion har varit i princip obefintliga. Detta är ohållbart för ett förbund som strävar efter att bygga en stark och bred folkrörelse. Att återupprätta kontakten mellan alla medlemmar, från nyaste gräsrot till styrelseledamöter, är en av de uppgifter jag prioriterar högst. Det är vi tillsammans som bildar SDU, inte den eller de vi valt som våra representanter.

Mar
20
Publicerad av Paula den 20 mars, 2012 kl. 08:02

Det har nu gått en dryg vecka sedan jag meddelade att jag kandiderar till posten som förbundsordförande i Sveriges bästa och viktigaste ungdomsförbund. Denna vecka har minst sagt varit turbulent.

Med både heltidstjänst och halvtidsstudier har det inte varit lätt att hänga med i allt som sagts och skrivits om min kandidatur. Under helgen blev det ännu svårare eftersom jag deltog på SD-Kvinnors årsmöte vilket gav mig en helg fylld med såväl intressanta seminarier som goda vänners sällskap. Dessutom fick jag äran att bli invald som ledamot i kvinnoförbundets styrelse, ett förtroende jag lovar att förvalta på bästa sätt.

Några saker har jag dock noterat:

Nyheten om att jag utmanar vår nuvarande ordförande har skapat mycket intern diskussion kring ungdomsförbundets nuvarande inriktning, framtoning och framtid. Detta är i grunden bra och en av anledningarna till mitt beslut att acceptera de nomineringsförfrågningar jag fått. Att så starka känslor kommit i omlopp visar dessutom att det redan innan min kandidatur funnits undertryckta motsättningar inom förbundet som behövde komma upp till ytan och diskuteras. Ju längre tid som gått och ju fler reaktioner som dykt upp desto mer säker har jag blivit på att jag har fattat ett korrekt beslut.

Från början hoppades jag att diskussionerna hade kunnat hålla sig till en saklig och konstruktiv nivå. Uppenbarligen har detta varit svårt, men det är min förhoppning att tonen efterhand skall dämpas och bli mer framåtblickande, och jag lovar att göra mitt bästa för att så skall bli fallet. Det är fortfarande många månader kvar till kongressen och det innebär att när de första reaktionerna väl fått klinga ut finns gott om tid kvar att hitta vettiga former för samtal, debatt och dialog. För mig är det självklart att ett beslut rörande hela förbundets inriktning föregås av en längre tids öppen diskussion och överläggning.

Utöver den interna diskussionen har nyheten också diskuterats flitigt i externa fora. Om denna externa debatt finns dock inte mycket positivt att säga och jag har svårt att tro att den med tiden kommer att bli mer konstruktiv. Det är uppenbart att diskussionen drivs av extrema personer och grupperingar som är fiender till både demokratin och den Sverigedemokratiska rörelsen. Dessa personer och grupperingar har uppenbarligen inget annat mål än att så splittring inom vårt förbund, något de väljer att göra genom att smutskasta mig och mina sympatisörer, via personliga påhopp såväl som egenskapade teorier om vad som skulle ligga till grund för våra ställningstaganden.

Mycket reaktioner har det alltså varit, men merparten av diskussionerna har förts anonymt eller informellt. I alla fall fram till gårdagen, då SDU Stockholm gick ut med en officiell kommentar till min kandidatur.

Att distriktet luftar sina synpunkter och öppnar upp för diskussion är någonting som jag givetvis välkomnar. Att det sker i en så upprörd och osaklig ton är dock någonting som jag beklagar. Dessutom finner jag det ytterst märkligt att gå ut med ett ställningstagande av detta slag så här snart efter att min kandidatur offentliggjorts och utan att ens ha försökt kontakta mig för att se vad det är som driver mig i mitt agerande. I stället väljer distriktet uppenbarligen att basera sina synpunkter på teorier och rykten de hört från andra håll.

Jag och de SDU:are som stöder mig kallas i uttalandet för en ”liten men fanatiskt driven grupp”. Jag kan dock försäkra att det inte finns någonting fanatiskt med vår ambition om att öppet och ärligt, men internt, lufta den kritik som finns mot den nuvarande förbundsordföranden eller med vår ambition om att ge medlemmarna ett möjligt alternativ, en ny väg till en ännu bättre framtida riktning för förbundet. Huruvida vår grupp är liten eller inte återstår att se, men om styrelsen för SDU Stockholm tror på vad de själva säger så utgör vi inget hot. Då finns det heller ingen anledning att använda överdrivna ordval, som endast riskerar att öka motsättningarna inom förbundet.

Vidare påstås det i uttalandet att jag och de som tillsammans med mig vill se förändring avser att avsätta hela den nu sittande förbundsstyrelsen. Varifrån dessa uppgifter kommer har jag ingen aning om. Jag har ingenstans uttalat mig om den saken och jag har heller inte någon sådan ambition. Visst har fler allvarliga misstag gjorts under den nuvarande ledningen, men det huvudsakliga ansvaret för detta vilar enligt min mening inte på förbundsstyrelsen som helhet utan på förbundsordföranden och dennes närmaste krets. I förbundsstyrelsen sitter flera kompetenta personer som jag har stort förtroende för och som jag hoppas vill sitta kvar och fortsätta sitt goda arbete även med mig som ordförande.

Slutligen så beklagar jag att styrelsen för SDU Stockholm inte med ett enda ord berör eller fördömer den hatkampanj som externa krafter riktat mot mig och andra förnyare, eller det faktum att intern information såsom medlemmars namn läckt ut på nätet från personer som uppenbarligen hör till distriktet. Det hade sänt ut en tydlig och välbehövd signal om att hur oense vi än må vara i diverse interna spörsmål, så sluter vi leden och stöttar varandra när externa krafter går till attack mot vårt förbund och våra medlemmar. Det är åtminstone den inställning och anda jag eftersträvar inom förbundet.

Motivet bakom min kandidatur är inte, som SDU Stockholms styrelse påstår, en fråga om ”ett visst ställningstagande i en konflikt i mellanöstern”. Det är beklagligt att Stockholmsstyrelsen bekräftar de externa angriparnas världsbild genom ett sådant påstående. Visst har jag framfört kritik även mot sakinnehållet i den nu välkända debattartikeln, som i många aspekter var illa genomtänkt, men det avgörande var snarare själva förfarandet och de karaktärbrister som agerandet före och efter publiceringen av artikeln tydliggjorde. Brister som visat sig allt tydligare även i andra ageranden, kontinuerligt under det senaste halvåret. Det är i första hand den uppvisade oviljan till förnyelse och breddning samt bristen på politiskt omdöme, strategisk analys, hänsyn till distrikten, medlemmar och moderpartiet som fått mig att utmana den sittande ordföranden och hans närmaste krets, inte deras sakpolitiska ställningstaganden.

I min förra bloggpost skisserade jag ytligt mina visioner. Jag förklarade att jag vill ersätta spontana infall med eftertanke och ansvar, toppstyre och konfliktsökande med dialog och samarbete och ytliga utspel med djuplodande politiskt arbete.

Jag kommer inom kort att lansera en ny hemsida där ni under de närmaste veckorna löpande kommer kunna ta del av mina utvecklade visioner för förbundets framtid samt mina konkreta förslag för hur vi gemensamt skall kunna bredda och förnya vår politik och vårt organisatoriska arbete.

Förändring, framåt, tillsammans!

PAULA BIELER
Förbundsordförandekandidat

Mar
12
Publicerad av Paula den 12 mars, 2012 kl. 01:27

Att Sveriges framtid står och faller med framgångarna för Sverigedemokraterna är ett faktum som alla inom partiet och dess ungdomsförbund har insett. Detta är grunden till vårt engagemang i politiken, för Sverigedemokraterna och för Sverige.

I alla politiska rörelser fyller ungdomsförbunden en viktig funktion, så är även fallet för oss Sverigevänner. Sverigedemokratisk Ungdom är den arena där framtidens sverigedemokrater kan skolas, testas och växa fram.

SDU har under årens lopp växt till att bli ett starkt förbund att räkna med och en röst som hörs i debatten. Ett intensivt arbete har bedrivits för att utöka SDU:s aktivitet i det politiska rummet  höja förbundets närvaro på landets skolor och därigenom nå ut till Sveriges ungdomar – något som har gett resultat i till exempel skolvalet 2010.

Jag menar dock att utvecklingen på senare tid, även om vissa framsteg har gjorts, lämnat en del övrigt att önska. Det räcker inte att vara det förbund som skriker högst, om vår politik inte når ut. En mer seriös och sakpolitisk inriktning, hellre än ogenomtänkta bombastiska utspel tror jag hade gett ett högre anseende för vårt förbund. I det längre perspektivet hade detta gjort SDU till en starkare politisk kraft med bättre förutsättningar att ta fram morgondagens politiker.

För att SDU på bästa sätt ska kunna agera som ett komplement till moderpartiet är det av yttersta vikt att förbundet också förstår den viktiga roll som det innehar. Det är direkt olämpligt att man idag verkar se det som en av sina huvuduppgifter att agera opposition mot moderpartiet, något man dessutom valt att göra direkt i media. Enligt mig är ett sådant beteende kontraproduktivt och det tjänar varken partiets eller landets intressen. SDU skall vara en garant för en livlig och levande sverigedemokratisk idédebatt, men det får aldrig bli ett självändamål att gå emot moderpartiet eller att använda sådana utspel som en av förbundets officiella arbetsmetoder. Ungdomsförbundet är en del av den sverigedemokratiska rörelsen och måste självklart agera därefter. Vi kämpar alla med samma mål i sikte och bör samarbeta för att uppnå dessa i stället för att aktivt motarbeta varandra.

För mig är det självklart att förbundets profil måste förändras, för att tydligt visa vilket ansvarstagande alternativ vi faktiskt är i svensk politik. Jag vet att många ungdomar i Sverige idag håller med om våra åsikter, men ändå lyckas förbundet inte i tillräckligt hög utsträckning ta vara på dessa personers kompetens, eller ens rekrytera dem till SDU. Detta blir ännu tydligare om man ser till bristen på engagerade tjejer inom förbundet.

En av anledningarna kan vara att delar av SDU:s ledning har varit allt för ivriga att synliggöra och profilera förbundet, inte sällan genom att aktivt söka konfrontation. Samtidigt har de brustit i analysen över vilka sympatisörer deras utspel egentligen drar till sig. Om det är en faktiskt brist eller ett medvetet val låter jag vara osagt. Oavsett vilket är det uppenbart att det behövs en seriös strategi för att komma tillrätta med dessa problem.

På senare tid har det tyvärr blivit tydligt för mig att förbundsledningen inte tar till sig av den kritik som förs fram. En ledning som inte lyssnar på sina medlemmar och söker förankring inför större utspel, särskilt sådana som går emot moderpartiet, missbrukar enligt mig det förtroende de fått. När jag dessutom får höra rapporter om att förbundsordföranden utnyttjar sin position för att avkräva information snarare än att bjuda in till dialog är det droppen som får bägaren att rinna över.

För ett tag sedan fick jag frågan, från flera håll, om jag skulle kunna tänka mig att kandidera till ordförandeposten. Det var en fråga jag inte funderat på tidigare, även om jag framfört kritik mot nuvarande ledning. Mitt svar blev också därefter – jag vet inte.

Allt efter som tiden har gått har jag insett att mitt svar egentligen är givet. Den riktning SDU är på väg mot idag är inte den riktning jag vill att förbundet ska följa. Jag är också medveten om att jag inte är ensam om denna åsikt. Därför har jag beslutat mig för att acceptera en nominering till förbundsordförande. I och med detta lämnar jag givetvis valberedningen omedelbart.

Det är av enorm vikt att SDU, det Sverigevänliga ungdomsförbundet i svensk politik, mobiliserar sig och intar sin rättmätiga plats som det enda seriösa alternativet för svenska ungdomar. Vi vet att vår politik räcker till, vi vet att stödet finns – nu är det dags att utnyttja förbundets fulla potential.